Apostla Hierningar,

1. Capitel.

Sedan Herren Jesus vpstånden war ifrå döda, och hade betedt sigh Lärjungomen, böd han them, at the i Jerusalem skulle förbida then Helga Andas gåfwo, v. 1. Och han blef vptagen i theras åsyn, och foor vp i himmelen, v. 9. Men Lärjungarna gingo til Jerusalem igen, och woro tilhopa vthi böner, v. 12. Vthi the dagar stod Petrus vp, och förmante them at the skulle wälja en Apostel, vthi Jude stadh, v. 15. Och the vthwalde Matthiam, v. 23.

Tjl förene hafwer jagh talat, min gode Theophile, om alt thet Jesus begynte både giöra och lära:

2. Jn til then dagen han vptagen wardt, sedan han Apostlomen, som han vthwaldt hade, genom then Helga Anda, hade gifwit befalning.

3. Hwilkom han ock efter sin pino betedde sigh lefwandes, medh mångahanda bewijsning, tå han lät sigh see af them i fyratijo dagar, och talade medh them om Gudz rike.

4. Och tå han hade församlat them, böd han them, at the icke skulle gå vthaf Jerusalem; vtan förbida Fadrens löfte, ther J af hördt hafwen (sade han) af migh.

5. Ty Johannes döpte i watn; men J skolen döpte warda i them Helga Anda, icke många dagar här efter.

6. Tå the nu församlade woro, frågade the honom, säijande: Herre, skalt tu i thenna tiden vprätta igen Jsraels rike?

7. Tå sade han til them: Thet hörer icke eder til at weta tijd och stund, som Fadren hafwer satt i sine macht.

8. Men J skolen vndfå thens Helga Andas kraft, som öfwer eder komma skal; och skolen wara min witne i Jerusalem, och i hela Judeen, och Samarien, och (sedan) in til jordenes ända.

9. Och när han thetta sagt hade, wardt han i theras åsyn vptagen: och en skyy tog honom bort vthaf theras syyn.

10. Och som the vpsågo i himmelen efter honom, widh han vpfoor; sij, twå män stodo när them klädde i hwijt kläder;

11. The ther ock sade: J Galileeske män, hwij stån J och seen vp i himmelen? Thenne Jesus som vptagen är ifrån eder i himmelen, han skal så komma, som J honom sedt hafwen vpfara i himmelen.

12. Sedan gingo the til Jerusalem igen, ifrå berget, som heter oljoberget, hwilket ligger ifrå Jerusalem widh een Sabbaths reso.

13. Och tå the inkommo, stego the vp i salen', ther the städigt blefwo; Petrus, och Jacobus, Johannes, och Andreas, Philippus, och Thomas, Bartholomeus, och Mattheus, Jacobus Alphei, och Simon Zelotes, och Judas Jacobi.

14. Alle thesse woro städigt tilhopa, endrächtige i böner och förmanelse; samt medh qwinnomen, och medh Maria Jesu moder, och medh hans bröder.

15. Vthi the dagar stod Petrus vp ibland Lärjungarna, och sade: och war hopen af namnen tilsamman widh tiugu och hundrade:

16. J män och bröder, then Skriften måste fulbordas, som then Helge Ande långo sagt hade genom Davidz mun, om Judas, som theras ledsagare war som grepo Jesum.

17. Ty han war räknad i wårt tahl, och hade fått medh oß thetta ämbetet.

18. Och han förwärfde en åker för orättferdig löön; och vphängde sigh, och remnade mitt i tw, och alla hans inelfwer gåfwo sigh vth.

19. Och thet är vppenbart wordet allom them som boo i Jerusalem; så at then åkren kallas på theras måål Akeldama, thet är, blodz åker.

20. Ty thet är skrifwit i Psalmboken: Theras heman warde öde, och ingen ware som ther vthi boor: och hans ämbete få en annar.

21. Så måste nu en af thessa män, som medh oß warit hafwa, i allan then tijd som Herren Jesus vth och in gick medh oß,

22. Jfrån Johannis döpelse, til then dagen, at han ifrån oß tagen wardt, medh oß ett witne warda til hans vpståndelse.

23. Och the satte twå i walet, Joseph, som kallas Barsabas, medh thet wedernamnet Justus, och Matthiam.

24. Och bådo, och sade: Tu Herre, som känner allas hierta, wisa vth, hwilken af thessa twå tu vthwaldt hafwer;

25. At han skal få thenna tiensten, och Apostlaämbetet, ther Judas ifrå fallen är, at han skulle bortgå i sitt rum.

26. Och the kastade lott ther om; och lotten föll på Matthiam: och han wardt räknad til the ellofwa Apostlar.

2. Capitel.

Tå Pingesdagen fulkomnad war, vndfingo the then Heliga Anda i synliga måtto; och begynte tala medh annor tungomål, så at månge förvndrade sigh ther vppå, v. 1. Tå stod Petrus vp, och predikade för folcket, om Gudz Andas gåfwo, v. 14. Om Christo; om hans dödh, vpståndelse, och himmelsfärd, v. 22. När the thetta hörde, stack thet them i hiertat; och the läto döpa sigh på then dagen widh trytusend, v. 37. Och the hade all ting meenlig; woro endrächteliga tilhopa i böner, och förökades dagliga, v. 42.

Och tå Pingesdagen fulkomnad war, woro the alle endrächteliga tilsammans.

2. Och wardt hastigt ett döön af himmelen, såsom ett mächtigt stort wäder kommet hade; och vpfylte alt huset ther the såto.

3. Och them syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittiandes på hwar och en af them.

4. Och the wordo alle vpfylte af them Helga Anda, och begynte til at tala medh annor tungomål, efter som Anden gaf them at tala.

5. Så woro i Jerusalem boende Judar, gudfruchtige män, af allahanda folck, som vnder himmelen är.

6. Tå nu thenna rösten skedt hade, kom tilsammans mycket folck, och wordo förhäpne: ty the hörde them tala hwar och en medh sitt egit måål.

7. Och wordo alle förskräckte, och förvndrade sigh, säijande emellan sigh: Sij, äro icke alle thesse, som tala, Galileeske?

8. Huru höre wij tå hwar och en sitt tungomål, ther wij vthi födde äre?

9. Parther, och Meder, och Elamiter, och the som boo vthi Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto, och Asien:

10. Phrygien, och Pamphylien, Egypten, och i the Libye landzändar widh Cyrenen, och the vthländningar af Rom;

11. Judar, och Proselyter, Creter, och Araber: wij höre them medh wåra tungor tala Gudz dråpeliga werck.

12. Och förskräckte the sigh alle, och förvndrade sigh, säijande emellan sigh: Hwad mån thetta wilja wara?

13. Och somlige giorde gäck af them, och sade: Thesse äro fulle medh sött wijn.

14. Tå stod Petrus vp, medh the ellofwa, och hof vp sin röst, och talade til them: J Judeske män, och J alle som boon i Jerusalem; thetta skal eder wetterligit wara, och anammer min ord i edor öron:

15. Ty thesse äro icke druckne, såsom J menen; efter thet är tredie timen på dagen:

16. Vtan thet är thet som sagt är genom Propheten Joel:

17. Och thet skal skee vthi the yttersta dagarna, säger Gudh: Jagh skal vthgiuta af minom Anda öfwer alt kött: och edre söner, och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola see syner, och edre äldste skola dröma drömer.

18. Och öfwer mina tienare, och öfwer mina tienarinnor, skal jagh i the dagar vthgiuta af minom Anda; och the skola prophetera.

19. Och jagh skal gifwa vnder ofwan i himmelen, och tekn neder på jordene; blodh, och eld, och rökdamb:

20. Solen skal wändas i mörker, och månen i blodh, förr än then store och vppenbarlige Herrans dagh kommer.

21. Och skal skee, at hwar och en som åkallar Herrans namn, han skal blifwa salig.

22. J män af Jsrael, hörer thessa orden: Jesum af Nazareth, then man som när eder af Gudi bewisad är, medh krafter, och vnder, och tekn, som Gudh hafwer giordt genom honom ibland eder; såsom J ock sielfwe weten:

23. Honom, efter han af Gudz betänckta rådh och försyn, vthgifwen war, hafwen J taget genom onda mäns händer, korsfäst, och dödat.

24. Then hafwer Gudh vpwäckt, och lossat dödsens sweda; efter omögeligit war, at han skulle behållas af honom.

25. Ty David säger om honom: Jagh hafwer altid föresatt Herran för min ögon; ty han är migh på högra handene, at jagh icke skal rörd warda.

26. Förthenskul är mitt hierta gladt, och min tunga frögdar sigh; skal ock så mitt kött hwilas i förhoppning.

27. Ty tu öfwergifwer icke mina siäl i helwete; och tilstäder icke at tin Helige skal see förgängelse.

28. Tu hafwer migh kungiordt lifsens wägar; tu skalt vpfylla migh medh frögd för titt ansichte.

29. J män och bröder, man må fritt tala medh eder om then Patriarchen David: han är död, och begrafwen; och hans graf är när oß in til thenna dagh.

30. Efter han nu war en Prophet, och wiste at Gudh hade låfwat honom medh en eed, at han af hans ländz frucht skulle efter kötet vpwäckia Christum til at sittia på hans säte:

31. Såg han thet framföre åth, och talade om Christi vpståndelse, at hans siäl icke är öfwergifwen vthi helwete; icke heller hans kött hafwer sedt förgängelse.

32. Thenna Jesum hafwer Gudh vpwäckt; ther wij alle witne til äro.

33. Medan han nu medh Gudz högra hand vphögd är, och löfte fått hafwer af Fadrenom om then Helga Anda, hafwer han vthgutit thetta J nu seen och hören.

34. Ty icke hafwer David vpfaret i himmelen; men han säger: Herren sade til min Herra, sätt tigh på mina högra hand;

35. Til thes jagh nederlägger tina owänner tigh til en fotapall.

36. Så skal nu hela Jsraels huus weta förwisso, at thenna Jesum, som J korsfäst hafwen, hafwer Gudh giordt til en Herra och Christ.

37. Tå the thetta hörde, fingo the en styng i hiertat; och sade til Petrum, och til the andra Apostlarna: J män och bröder, hwad skole wij giöra?

38. Sade Petrus til them: Giörer bättring, och hwar och en af eder läte sigh döpa i Jesu Christi namn, til syndernas förlåtelse; och J skolen vndfå then Helga Andas gåfwo.

39. Ty eder är löftet giordt, och edrom barnom, och allom them som fierran äro, hwilka Herren wår Gudh, här til kallandes warder.

40. Betygade han ock medh mång annor ord, och förmanade them, säijandes: Läter hielpa eder ifrå thetta onda slächtet.

41. The som tå gierna anammade hans taal, the läto sigh döpa: och kommo til hopen på then dagen widh trytusend siälar.

42. Och blefwo the städigt ståndande vthi Apostlarnas lärdom, och i deelachtighet, och i brödz brytelse, och i böner.

43. Och een fruchtan kom vppå hwarjo och ena siäl; och mång vnder och tekn giordes af Apostlarna.

44. Och alle the som trodde, woro tilsammans, och hade all ting meenlig.

45. Sina ägodelar och håfwor sålde the, och delade them medh alla, såsom hwar och en behöfde.

46. Och hwar dagh woro the städigt och endrächteliga i templet; och bruto brödh här och ther ihusen, ätandes medh hwar annan i frögd: och låfwade Gudh i theras hiertans enfallighet.

47. Och the hade ynnest när alt folcket. Och Herren förökade hwar dagh församlingen medh them som salige wordo.

3. Capitel.

Så gingo Petrus och Johannes vp i templet: ther giorde the en krympling färdigan, at han gick, och prisade Gudh, v. 1. Ther öfwer förvndrade sigh folcket storliga, v. 9. Tå sade them Petrus, at han war helbregda giord i Jesu namn, then the korsfäst hade, v. 12. Och han kallade them til bättring, och vthtydde them Skrifterna, v. 17.

Så gingo Petrus och Johannes tilhopa vp i templet, widh bönestunden, som war then nijonde timen.

2. Och ther war en man, ofärdig alt ifrå sine moders lijf, som lät sigh bära: then satte the hwar dagh för dörena åth templet, som heet then skiöna, at han skulle bedas almoso af them som ingingo i templet.

3. Tå han fick see Petrum, och Johannem, at the wille gå in i templet, bad han them om almoso.

4. Tå såg Petrus på honom, medh Johanne, och sade: Se på oß.

5. Tå såg han på them, förhoppandes at han skulle något få af them.

6. Tå sade Petrus: Silfwer och gull hafwer icke jagh; men thet jagh hafwer, thet gifwer jagh tigh: J Jesu Christi Nazareni namn, statt vp, och gack.

7. Och tog honom widh högra handena, och reste honom vp: och strax wordo hans fötter och been stadig.

8. Han språng vp, och stod, och gick; och fölgde them in i templet, gick och språng hijt och tijt, prisandes Gudh.

9. Tå fick alt folcket see honom, at han gick och lofwade Gudh:

10. Och kände honom, at han war then samme som plägade sittia efter almoso, widh then skiöna dörena för templet: och wordo fulle medh vndersamhet och förskräckelse, öfwer thet honom wederfarit war.

11. Tå nu thenne mannen, som ofärdig warit hade, och helbregda giord war, hölt sigh in til Petrum och Johannem, lop alt folcket til them i förhuset, som kallas Salomons, och förvndrade sigh.

12. Tå Petrus thet såg, swarade han til folcket: J män af Jsrael, hwij vndren J här vppå? Eller hwij seen J på oß, likawist som wij af wår egen kraft eller förtienst hade thet åstadh kommet, at thenne hafwer fått sin gång?

13. Abrahams, och Jsaacs, och Jacobs Gudh, wåra fäders Gudh, hafwer förklarat sin Son Jesum, hwilken J öfwerantwardat hafwen, och förnekat in för Pilatus, tå han dömde, at han skulle gifwas löös.

14. Men J förnekaden then Helga och Rättferdiga; och bäden at mandråparen skulle gifwas eder.

15. Och lifsens Första dråpen J: then hafwer Gudh nu vpwäckt ifrå the döda; til hwilket wij witne äre.

16. Och hafwer genom trona på hans namn, på thenna som J seen och kännen, stadfäst sitt namn: och troon som är genom honom hafwer gifwit thenna hans helbregda, i allas edra åsyn.

17. Nu, käre bröder, weet jagh wäl, at J thet giordt hafwen af fåkunnighet, såsom ock edre öfwerste.

18. Men Gudh som genom alla sina Propheters mun föresagt hafwer, at Christus skulle lida, han hafwer nu så fulbordat thet.

19. Så bättrer eder nu, och wänder eder om; på thet edra synder måga afskrapade warda:

20. At wederqweckelsens tijd tå kommer för Herrans ansichte, när han sändandes warder, then eder nu tilförene predikad är, Jesum Christum.

21. Hwilken himmelen intaga måste, til then tijd, at igen vprättat warder alt thet Gudh sagt hafwer genom alla sina helga Propheters mun, af werldenes begynnelse.

22. Ty Moses hafwer sagt til fäderna: Herren edar Gudh skal eder vpwäckia en Prophet vthaf edra bröder, såsom migh; honom skolen J höra i alt thet han eder säijandes warder.

23. Och thet skal skee, at hwar och een siäl, som icke hörer then Propheten, hon skal vthkastas ifrå folcket.

24. Och alle Propheterna, ifrå Samuel, och sedan så månge som talat hafwa, hafwa bodat thessa dagarna.

25. J ären Propheternas och förbundsens barn, thet Gudh hafwer giordt medh wåra fäder, säijandes til Abraham: J tine sädh skola all folck på jordene wälsignat warda.

26. Eder först och främst hafwer Gudh vpwäckt sin Son Jesum, och sändt honom til at wälsigna eder, at hwar och en af eder skulle sigh omwända ifrå sine ondsko.

4. Capitel.

Medan the nu så talade, kommo Presterna och Föreståndarena i templet, och satte them i hächtelse, v. 1. Andre dagen hade the them för rätta: tå bekände Petrus, at the thet giordt hade i Jesu namn, v. 5. Men the förbödo them, at the intet meer skulle tala eller lära i Jesu namn, v. 13. Och the gingo sin wägh; prisade och åkallade Gudh, v. 27. Predikade om Christo. Och alle gåfwo sina ägodelar til gemena bästa; och Apostlarna deelte hwarjom och enom efter som han behöfde, v. 32.

Tå the nu talade til folcket, kommo ther til Presterna, och Föreståndaren i templet, och the Sadduceer;

2. Och togo thet illa widh sigh, at the lärde folcket, och förkunnade i Jesu, vpståndelsen ifrå the döda:

3. Och togo fatt på them, och satte them i hächtelse til annan dagen: ty thet war redo aftonen.

4. Men månge af them, som orden hördt hade, trodde; och wardt talet på männerna widh femtusend.

5. Så begaf thet sigh dagen ther efter, at theras Öfwerste, och Äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;

6. Och Hannas öfwerste Prest, och Caiphas, och Johannes, och Alexander, och så månge som woro af öfwersta Prestaslächtet, församlade sigh:

7. Och hade them fram för sigh, och frågade them: Af hwad macht, eller i hwad namn hafwen J thetta giordt?

8. Petrus, full medh then Helga Anda, sade til them: J Öfwerste för folcket, och Äldste i Jsrael:

9. Efter wij i dagh blifwe dömde för thenna wälgierningen på thenna siuka mannen, genom hwilka han är helbregda worden:

10. Så skal thet eder allom wetterligit wara, och allo Jsraels folcke, at genom Jesu Christi Nazareni namn, then J korsfäst hafwen, then Gudh vpwäckt hafwer ifrå the döda, står nu thenne helbregda för eder.

11. Han är then stenen som af eder byggningsmännerna förkastad är; och är worden en hörnsteen:

12. Och i ingom androm är salighet: ty thet är icke heller något annat namn vnder himmelen menniskiomen gifwit, i hwilko wij skole salige warda.

13. När the sågo sådana alfwarlighet i Petro, och Johanne; och funno doch, at the woro olärde, och lekmän, förvndrade the sigh, och drogo käntzlo på them, at the hade warit medh Jesu.

14. Och mannen sågo the ståndandes ther när them, som helbregda war giorder: ty the kunde ther intet emot säija:

15. Vtan bådo them gå vth af Rådet, och handlade sedan emellan sigh,

16. Säijande: Hwad skole wij giöra åth thessa männerna? Ty ett vppenbart tekn är giordt af them, och är kunnigt allom them som boo i Jerusalem; och wij kunne icke neka thet.

17. Men på thet at thet icke skal widare vthkomma ibland folcket, wilje wij alfwarliga förbiuda them, at the här efter icke tala i thetta namnet för någro menniskio.

18. Och the kallade them, och bådo, at the ingalunda meer tala, eller lära skulle i Jesu namn.

19. Tå swarade Petrus, och Johannes, och sade til them: Om thet är rättferdigt för Gudi, at wij höre eder meer än Gudh, ther om mån J sielfwe döma:

20. Ty wij kunne icke förtiga thet wij sedt och hördt hafwe.

21. Tå hotade the them, och läto gå them, intet finnandes, huruledes the kunde pina them för foleket skul: ty alle prisade Gudh för thet som skedt war.

22. Ty mannen war öfwer fyratijo åhr, på hwilkom thetta helbregda teknet skedt war.

23. Sedan the läto them gå, kommo the til sina, och kungiorde them alt thet the öfwerste Presterna, och Äldste til them sagt hade.

24. Tå the thet hörde, vphofwo the endrächteliga sina röst til Gudh, och sade: Herre, tu äst Gudh, som giordt hafwer himmel och jord, hafwet, och alt thet som ther vthi är.

25. Tu som genom tin tienares Davidz mun sagt hafwer: Hwij hafwa Hedningarna vprest sigh, och folcket taget sigh före thet fåfängt är?

26. Jorderikes Konungar trädde tilhopa, och Förstarna församlade sigh ihoop, emot Herran, och emot hans Christ.

27. Sannerliga församlade sigh emot tin helga Son Jesum, then tu smordt hafwer, både Herodes, och Pontius Pilatus, medh Hedningarna, och Jsraels folck:

28. Til at giöra hwad tin hand och rådh tilförene beslutit hade, at skee skulle.

29. Och nu, Herre, se til theras trugh, och gif tina tienare, at the medh alla tröst tala tin ord:

30. Vthräckiandes tina hand ther til, at sundhet, och tekn, och vnder, måga giöras genom tin helga Sons Jesu namn.

31. Och tå the bedit hade, rördes rumet ther the vthi församlade woro; och the wordo alle fulle af them Helga Anda, och talade Gudz ord medh tröst.

32. Och vthi hela hopen som trodde, war ett hierta och een siäl: och ingen af them sade något wara sitt af thet han åtte; vtan all ting woro them meenlig.

33. Och Apostlarna båro medh stora kraft witnesbyrd til Herrans Jesu Christi vpståndelse; och stoor nådh war öfwer them alla.

34. Och ingen war heller ibland them som något fattades: ty så månge som åkrar eller huus åtte, the sålde them, och båro wärdet för thet som the såldt hade:

35. Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades hwarjom och enom, efter som honom behof war.

36. Men Joses, som ock kallades af Apostlarna Barnabas, thet vthtydt är: Hugswalelsens son, en Levit bördig af Cypren;

37. Han hade en åker, then sålde han, och bar fram wärdet, och ladet för Apostlarnas fötter.

5. Capitel.

Tå kom Ananias medh sine hustru Saphira, och bar fram sina ägodelar; men somt hade han vndstungit: therföre föllo the både döde för Petro, v. 1. Efter nu stoor vnder giordes af Apostlarna, v. 12. Togo Presterna och the Sadduceer, och satte them i fängelset. v. 17. Men Herrans Ängel lät them vth, v. 18. Åter hade the them för Rådet: och efter the intet kunde skaffa, begynte the rädslå huru the kunde förgiöra them, v. 25. Tå swarade Gamaliel, och rådde, at man skulle låta them betämma, v. 34. Och the hudflängde them, och läto them gå, v. 40.

Men en man, benämnd Ananias, medh Saphira sin hustru, sålde sina ägor;

2. Och hade lagt affides något af wärdet, medh sine hustrus wetskap: och en deel bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.

3. Tå sade Petrus: Anania, hwij hafwer Satanas vpfylt titt hierta, at tu skulle liuga för them Helga Anda, och vndstinga somt af wärdet för åkren?

4. Tu hade wäl kunnat behållan, tå tu honom hade: och tå han såld war, war han ock i titt wåld. Hwarföre hafwer tu sådant företagit i titt hierta? Tu hafwer icke lugit för menniskior, vtan för Gudi.

5. Tå Ananias hörde thessa orden, föll han nedh, och gaf vp andan: och en stoor räddhoge kom öfwer alla them som thetta hörde.

6. Tå stodo vnge män vp; togo honom af wägen, båro honom bort, och begrofwon.

7. Widh tre stunder ther efter, kom ock hans hustru, och wiste icke hwad skedt war, och gick in.

8. Tå swarade Petrus henne: Säg migh, hafwen J ock för så myckit såldt åkren? Tå sade hon: Ja, hafwe wij så.

9. Tå sade Petrus til henne: Hwarföre woren J öfwerens, at J skullen fresta Herrans Anda? Sij, theras fötter som hafwa begrafwit tin man, äro för dörene, och the skola ock strax bära tigh vth.

10. Och strax föll hon nedh för hans fötter, och gaf vp andan. Tå gingo the vnge män in, och funno henne dödan; och båro henne vth, och jordade henne när hennes man.

11. Och en stoor räddhoge kom öfwer hela församlingena, och öfwer alla them som thetta hörde.

12. Och igenom Apostlarnas händer giordes mång tekn och vnder ibland folcket: och the woro endrächteliga alle vthi Salomons förhuus.

13. Men ingen annor dierfdes gifwa sigh in til them; vtan folcket hölt mycket af them.

14. Och hopen wäxte meer til, af them som trodde Herranom, både män och qwinnor:

15. Så at the vthbåro på gatorna siuka menniskior, och lade them i sängiar, och på bårar, at tå Petrus kom gångandes, måtte åth minsta hans skugge skyggia på någon af them.

16. Och församlade sigh en stoor hoop af nästa städerna til Jerusalem, och förde tijt siuka, och the som besatte woro medh the orena andar; och the wordo alle helbregda.

17. Tå stod then öfwerste Presten vp, och alle the medh honom woro, hwilke äro thet partij, som kallas the Sadduceers; och wordo fulle medh nijt;

18. Och togo fatt på Apostlarna, och satte them vthi almänneligit fängelse.

19. Men Herrans Angel lät dörena vp på fångahuset om nattena, och hade them vth, och sade:

20. Går, och står i templet, och säijer folckena all the ord som thetta lifwet tilhöra.

21. Tå the thetta hördt hade, gingo the bittida om morgonen i templet, och begynte til at lära. Tå kom then öfwerste Presten, och the medh honom woro, och kallade Rådet tilhopa, och alle the Äldsta ibland Jsraels barn; och sände til fångahuset, at the skulle hämta them.

22. Tå tienarena kommo, och funno them icke i fångahuset, kommo the igen, och bodade them,

23. Säijande: Fångahuset funne wij ju granneliga igenläst, och wächtarena ståndande vthan för dörene; men tå wij vpläste, funne wij ther ingen.

24. Tå öfwerste Presten, och templets Föreståndare, och andre öfwerste Presterna hörde thetta talet, begynte the warda twehogse om them, hwad ther af warda wille.

25. Tå kom en, och bodade them: Sij, the män som J insatt haden i fångahuset, the äro i templet, stå och lära folcket.

26. Tå gick föreståndaren medh tienarena, och hade them fram vthan wåld: ty the räddes för folcket, at the skulle stena them.

27. Och tå the hade ledt them tijt, hade the them fram för Rådet; och then öfwerste Presten frågade them,

28. Säijandes: Hafwe wij icke en tijd och annan budit eder, at J icke skullen lära i thetta namnet? Och sij, J hafwen vpfylt Jerusalem medh edar lärdom, och wiljen draga öfwer oß thenna mansens blodh.

29. Tå swarade Petrus, och Apostlarna, och sade: Man måste meer lyda Gudh, än menniskior.

30. Wåra fäders Gudh hafwer vpwäckt Jesum, then J dräpit hafwen, och vphängdt på trädh:

31. Then hafwer Gudh medh sina högra hand vphögdt, för en Höfding och Frälsare, til at gifwa Jsrael bättring, och syndernas förlåtelse.

32. Och wij äre honom för witne til thet wij säijom; så ock then Helge Ande, then Gudh gifwit hafwer them som honom lydachtige äro.

33. Tå the thetta hörde, skar thet them i hiertat, och the begynte rådslå, at the måtte dräpa them.

34. Tå stod en Pharisee vp i Rådet, benämnd Gamaliel, en lagkloker, then ibland alt folcket mycket afhållen war, och bad at Apostlarna skulle som snarast gå afsides vth;

35. Och sade til them: J män af Jsrael, seer til hwad J giören medh thessa män.

36. För thessa dagar hof Theudas sigh vp, säijandes sigh någon wara; honom föll en hoop folck til widh fyrahundrat: han wardt ihiälslagen, och alle the som trodde honom wordo förskingrade, och kommo til intet.

37. Efter honom hof Judas sigh vp af Galileen, i the dagar tå beskattningen skedde; han afwände mycket folck efter sigh: han blef ock borto, och alle the som honom lydt hade wordo förskingrade.

38. Och nu säger jagh eder: Kommer intet widh thessa männerna, vtan läter them betämma: ty är thetta rådh eller werck af menniskior, så warder thet wäl om intet:

39. Men är thet af Gudi, så kunnen J icke slå thet neder; så framt J welen icke finnas strida emot Gudh.

40. Tå föllo the alle in til hans rådh: och kallade Apostlarna, läto hudflängia them, och budo them, at the icke skulle tala i Jesu namn; och läto gå them.

41. Men the gingo medh frögd ifrå Rådet, at the woro wärdige lida smälek för hans namn skul:

42. Och höllo hwar dagh vppå vthan återwändo, at lära och predika Evangelium om Jesu Christo, vthi templet, och i all huus.

6. Capitel.

Wjdh then tiden vthwalde Apostlarna samt menigheten, siu män til skaffare öfwer theras förrådh och vthspijsning, v. 1. Men Stephanus, en af thessa siu, giorde vnder, och stoor tekn ibland folcket, v. 8. Tå satte sigh några vp emot honom, och disputerade medh honom, v. 9. Och the förförde honom för the Äldsta; hade honom för Rådet, och båro falsk witnesbyrd emot honom, v. 11.

Vthi the dagar, tå hopen af Lärjung arna förökades, begynte the Greker knorra emot the Ebreer: therföre at theras enkior wordo förachtade vthi then dagliga tienstene.

2. Tå kallade the tolf hela hopen af Lärjungarna tilsamman, och sade: Thet är icke tilbörligit, at wij skole öfwergifwa Gudz ord, och achta hwad på bordet komma skal.

3. Söker förthenskul vth, käre bröder, siu män af eder, som godt rychte hafwa, och fulle äro medh them Helga Anda, och wijsdom; them wilje wij befalla thetta ärendet.

4. Men wij wilje achta på bönen, och at förkunna Gudz ord.

5. Och thet talet täcktes wäl hela hopen: och the vthwalde ther til Stephanus, som war en man full medh troo och them Helga Anda; och Philippus, och Prochorus, och Nicanor, och Timon, och Parmenas, och Nicolaus, som war en Proselyt af Antiochien.

6. Them hade the fram för Apostlarna. Och the bådo, och lade händer på them.

7. Och Gudz ord förkofrade sigh, och hopen af Lärjungarna wardt ganska stoor i Jerusalem: och en stoor hoop af Presterna wordo trone lydachtige.

8. Men Stephanus, som war full medh troo och starckhet, giorde vnder, och stoor tekn ibland folcket.

9. Tå reste sigh nägre vp af then Synagogon, som kallades the Libertiners, och the Cyreners, och the Alexandriners, och the Cilicers, och Asianers, och begynte til at disputera medh Stephanus.

10. Och the förmåtte icke stå emot then wijsdom, och then Anda som talade.

11. Tå vndersatte the några män, som skulle säija: Wij hafwe hördt honom säija hädesk ord emot Moses, och emot Gudh.

12. Och the äggiade folcket, och the Äldsta, och the Skriftlärda; och gingo til, och togo fatt på honom, och hade honom in för Rådet.

13. Och drogo fram falsk witne, the ther sade: Thenne mannen wänder icke igen at tala hädesk ord emot thetta helga rumet, och emot lagen:

14. Ty wij hörde honom säija: Jesus af Nazareth skal kulslå thetta rumet, och skal förwandla the stadgar, som Moses hafwer fått oß.

15. Och alle the på Rädet såto, sågo på honom, och sågo hans ansichte likawist som ens Ängels ansichte.

7. Capitel.

Tå begynte han påminna them Gudz löfte til fäderna, begynnandes ifrån Abraham, v. 1. Jn til Moses, v. 17. Och thet löftet han fick, v. 30. Och huru theras fäder altid hade warit Gudz röst, och hans tienare olydige, v. 35. Och dyrckat afgudar, v. 40. Sedan bewijste han them, at Gudh icke boor i sådana huus, som medh händer bygde äro, v. 44. Och straffade them hårdeliga therföre, at the altid stå Gudh emot, såsom theras fäder giordt hade, v. 51. Så drefwo the honom vthu staden, och stenade honom, v. 54.

Tå sade then öfwerste Presten: Hafwer thetta sigh ock så?

2. Tå sade han: J män, bröder, och fäder, hörer här til. Härlighetenes Gudh syntes wårom fader Abraham, medan han war i Mesopotamien, förr än han bodde i Haran;

3. Och sade til honom: Gack vthu titt land, och ifrå tine slächt; och kom i thet land som jagh wil wisa tigh.

4. Tå foor han vth af the Chaldeers land, och bodde i Haran: och tädan, tå hans fader war död, lät han föra honom hijt i thetta land, ther J nu vthi boon:

5. Och gaf honom ingen arfwedel här inne, icke en foot bredt. Och han låfwade honom, at han skulle honom thet gifwa til at besittia, och hans sädh efter honom, then tijd han ännu inga barn hade.

6. Men Gudh sade altså: Tin sädh skal warda främmande, vthi främmande land; och the skola hafwa them vnder sigh i träldom, och fara illa medh them i fyrahundrade åhr.

7. Och thet folck som the tiena skola, wil jagh döma, sade Gudh: och sedan skola the gå ther vth, och skola tiena migh i thetta rum.

8. Och han gaf honom omskärelsens förbund: och han födde Jsaac, och omskar honom på ottonde dagen: och Jsaac födde Jacob; och Jacob födde the tolf Patriarcher.

9. Och the Patriarcher sälde Joseph för afwund skul, in vthi Egypten: och Gudh war medh honom.

10. Och han halp honom vthur all hans bedröfwelse, och gaf honom nådh, och wijsdom in för Pharao, Konungen i Egypten: och han satte honom til höfwitzman öfwer Egypten, och öfwer alt sitt huus.

11. Så kom hunger öfwer hela Egypti land, och Canaan, och stoor twång; och wäre fäder funno ingen födo.

12. Men tå Jacob hörde, at vthi Egypten war korn, sände han wåra fäder första gången vth.

13. Och tå han åter sände them vth, wardt Joseph känder af sina bröder: och Pharao wardt vnderwist om Josephs slächt.

14. Tå sände Joseph, och kallade sin fader Jacob til sigh, och all sin slächt, til fem och siutijo siälar.

15. Och Jacob foor nedh til Egypten; och blef död, han och wåre fäder:

16. Och wordo förde til Sichem, och lades i griften, som Abraham köpt hade för penningar af Hemors barn, som war Sichems (son).

17. Tå nu tiden tilstundade om löftet, om hwilket Gudh hade sworit Abraham, wäxte folcket, och wardt förökat vthi Egypten:

18. Til thes ther vpkom en annar Konung, then intet wiste af Joseph.

19. Han gick wårt slächte efter medh list, och foor illa medh wåra fäder, så at the vthkasta måste sin barn, at the icke skulle blifwa lefwande.

20. Samma tiden wardt Moses född, och han war Gudi tåcker; och wardt fostrader i sins faders huus i tre månader.

21. Tå han sedan vthkastad wardt, tog Pharaos dotter honom vp, och födde honom vp sigh för en son.

22. Och wardt Moses lärd i all then wijsdom som the Egyptier hade; och war mächtig i ord och gierningar.

23. Men tå han wardt fyratijo åhr gammal, kom honom i hiertat, at han wille besee sina bröder Jsraels barn.

24. Och tå han såg, at enom af them skedde orätt, halp han honom, och hämnade hans skada som orätt skedde, och slog then Egyptien.

25. Och han meente, at hans bröder skulle förstå, at Gudh genom hans hand skulle frälsa them: men the förstodo thet intet.

26. Och dagen ther efter, syntes han ibland them, ther the trätte tilhopa; och wille förlika them, säijandes: J män, J ären bröder, hwij giören J hwarannan orätt?

27. Men then som orätt giorde sinom nästa, han stötte honom bort, säijandes: Ho hafwer satt tigh til höfwitzman och domare öfwer oß?

28. Mån tu wilja slå migh ihiäl, såsom tu slog then Egyptien i gåår?

29. Tå flydde Moses, för thetta talet skul, och wardt en främling vthi thet landet Madian; ther han twå söner födde.

30. Och efter fyratijo åhr, syntes honom Herrans Ängel, i öknene widh thet berget Sina, vthi en brinnande låga vthu buskanom.

31. Tå Moses thet såg, förvndrade han sigh om then synena: men tå han gick fram, och skulle skåda, skedde Herrans röst til honom:

32. Jagh är tina fäders Gudh, Abrahams Gudh, Jsaacs Gudh, och Jacobs Gudh. Tå wardt Moses förfärad, och torde icke see tijt.

33. Tå sade Herren til honom: Lös tina skoor af tina fötter: ty thet rum, som tu står vppå, är ett heligt land.

34. Jagh hafwer wäl sedt mins folcks twång, som är vthi Egypten, och hafwer hördt theras suckan, och är nederstigen til at frälsa them: så kom nu hijt, jagh wil sånda tigh vthi Egypten.

35. Thenna Mosen, som the försakade, säijande: Ho giorde tigh til höfwitzman, och domare? Honom (säger jagh) hafwer Gudh sändt för en höfwitzman, och förlossare, genom Ängelens hand, som honom syntes i buskanom.

36. Han förde them vth, giörandes vnder och tekn, vthi Egypten, och vthi röda hafwet, och vthi öknene, i fyratijo åhr.

37. Thenne är Moses, som sade til Jsraels barn: En Prophet skal Herren edar Gudh vpwäckia eder af edra bröder, såsom migh; honom skolen J höra.

38. Thenne war then som vthi församlingen i öknene war medh Ängelen, som talade medh honom på Sina berg, och medh wåra fäder: han vndfick lifsens ord til at gifwa oß:

39. Hwilkom edre fäder wille icke lydachtige waka; vtan drefwo honom ifrå sigh, och wände sigh om medh sitt hierta til Egypten;

40. Säijande til Aaron: Giör oß gudar, som gå för oß; ty wij wete icke hwad thenna Mosi wederfarit är, som oß vthfördt hafwer af Egypti land.

41. Och giorde the en kalf, i the dagar; och offrade offer til afgudar, och frögdade sigh öfwer sina händers werck.

42. Tå wände Gudh sigh om, och gaf them ther til, at the dyrckade himmelens härskap; såsom skrifwit står i Propheternas book: J Jsraels huus, hafwen J ock i the fyratijo åhr offrat migh i öknene offer och fää?

43. Och J vptogen Molochs tabernakel, och edars Gudz Remphans stierno; the beläte som J giordt haden, til at tilbedia them: och jagh skal bortkasta eder vthom Babylonien.

44. Wåre fäder hade witnesbyrdsens tabernakel vthi öknene; såsom han them förskickat hade, säijandes til Mosen, at han skulle giöra thet efter then eftersyn som han sedt hade.

45. Hwilket ock wåre fäder anammade, och förde thet medh Josua vthi thet land som Hedningarna inne hade, hwilka Gudh vthdref för wåra fäders ansichte, in til Davidz tijd:

46. Hwilken fan nådh för Gudi, och bad, at han måtte finna ett tabernakel til Jacobs Gudh.

47. Men Salomon bygde honom ett huus.

48. Doch then Alrahögste boor icke vthi the tempel som medh händer giord äro; såsom Propheten säger:

49. Himmelen är mitt säte, och jorden är min fotapall. Hwad huus wiljen J tå byggia migh, säger Herren; eller hwad rum är til mina hwilo?

50. Hafwer icke min hand giordt thetta altsammans?

51. Jhårdnackade, och oomskorne i hiertat och öron, J stån altid emot then Helga Anda; sasom edra fäder, sammalunda ock J.

52. Hwilken af Propheterna hafwa icke edra fäder förfölgdt? The hafwa ihiälslagit them som förkunnade thens Rättferdigas tilkommelse, hwilkens förrädare och dråpare J nu woren:

53. J, som vndfingen lagen genom Ängla skickelse; och höllen then intet.

54. Tå the thetta hörde, skar thet them i theras hierta, och beto samman tänderna öfwer honom.

55. Men han, full af them Helga Anda, säg vp i himmelen, och fick see Gudz härlighet, och Jesum stå på Gudz högra hand;

56. Och han sade: Sij, jagh seer himmelen öpen, och menniskiones Son stå på Gudz högra hand.

57. Tå ropade the medh höga röst, och höllo sin öron til, och stormade alle tillika til honom:

58. Och drefwo honom vthu staden, och stenade honom. Och witnen lade sin kläder af widh en vng mans fötter, som heet Saulus.

59. Och the stenade Stephanum; och han åkallade, och sade: Herre Jesu, anamma min anda.

60. Och så bögde han sin knää neder, och ropade medh höga röst: Herre, räkna them icke thenna synden. Och när han hade thet sagt, afsomnade han.

8. Capitel.

Ther efter blef förföljelsen stoor i Jerusalem; och Saulus lät sigh mycket ther til bruka, v. 1. Philippus predikade i Samarien, ther månge lärde om Christo, v. 4. Simon, en trulkarl, och månge andre blefwo döpte. v. 9. Så kommo tijt Petrus, och Johannes: the bådo, och lade händerna på them; och the fingo then Helga Anda, v. 14. När Simon thet såg, böd han them penningar, at han ock måtte få then machten, v. 18. Men Petrus straffade honom therföre, v. 20. Widh then tiden förde Gudz Ande Philippum til Drottningenes Camarerare af Ethiopien; honom omwände han til Christi troo, v. 26. Och döpte honom, v. 36. Philippus wardt funnen i Azot, och predikade. v, 40.

Och Saulus hade samtyckt hans dödh. Men på samma tijd, wardt een stoor förföljelse emot then församling som war i Jerusalem: och the wordo alle förströdde omkring i Judee land, och i Samarien, förvthan Apostlarna.

2. Och någre gudfruchtige män skiötte Stephanum, och hade stoor grååt öfwer honom.

3. Men Saulus tog til at föröda församlingena; gick hijt och tijt i husen, och drog fram män och qwinnor, och lät sättia them i fängelse.

4. Men the som förströdde woro, foro omkring, och predikade ordet.

5. Och Philippus kom nedh vthi en stadh i Samarien, och predikade för them om Christo.

6. Men folcket gåfwo acht vppå hwad Philippus sade; hörandes endrächteliga, och seendes the tekn som han giorde:

7. Ty the orene andar foro vth af mängom som medh them besatte woro, ropande medh höga röst: och månge borttagne och ofärdige wordo helbregda.

8. Och i then staden wardt stoor glädie.

9. Så war ther en man, benämnd Simon, som tilförene vthi then staden plägade bruka truldom, och hade förwilt thet Samaritiska folcket, säijandes sigh wara mycket myndigan.

10. Til honom höllo sigh alle både små och store, säijande: Thenne är Gudz kraft, hwilken stoor är.

11. Men the höllo sigh therföre til honom, at han i lång tijd hade förwilt them medh sin truldom.

12. När the nu trodde Philippo, som predikade om Gudz rike, och om Jesu Christi namn, wordo ther både män och qwinnor döpte.

13. Tå trodde ock Simon medh; och när han döpt war, hölt han sigh in til Philippum: och tå han såg sådana tekn och krafter skee, förvndrade han sigh storliga.

14. Tå nu Apostlarna, som i Jerusalem woro, fingo höra, at Samarien hade anammat Gudz ord, sände the til them Petrum, och Johannem.

15. När the kommo ther nedh, bådo the för them, at the skulle få then Helga Anda.

16. Ty han war icke än tå fallen på någon thera; vtan the woro allenast döpte i Herrans Jesu namn.

17. Tå lade the händer på them, och the fingo then Helga Anda.

18. När Simon såg, at then Helge Ande gafs ther medh, at Apostlarna lade händer på them, böd han them penningar,

19. Säijandes: Gifwer ock migh then machten, at hwem som hälst jagh lägger händer vppå, han får then Helga Anda.

20. Tå sade Petrus til honom: Thet tu fördömd worde medh tina penningar; efter tu menar at Gudz gåfwa kan fås för penningar.

21. Tu hafwer hwarken deel eller lott i thetta ordet: ty titt hierta är icke rätt för Gudi.

22. Therföre bättra tigh af thenna tine ondsko, och bed Gudh, at tigh tins hiertas tanckar måga förlåtna warda:

23. Ty jagh seer, at tu äst full medh bitter galla, och bebunden i wrånghet.

24. Tå swarade Simon, och sade: Beder J Herran för migh, at migh intet öfwergår af thet J saden.

25. Och sedan the hade betygat, och talat Herrans ord, wände the om igen åth Jerusalem; och predikade Evangelium i många städer i Samarien.

26. Men Herrans Ängel talade til Philippum, och sade: Statt vp, och gack söder vth, then wägen som löper neder åth ifrå Jerusalem, til Gaza som öde är.

27. Så stod han vp, och gick. Och sij, en Ethiopisk man en kamererer, och wäldig när Drottning Candaces vthi Ethiopien, hwilken hon hade satt öfwer alla sina håfwor; han war kommen til Jerusalem ther at tilbedia:

28. Och foor heem igen, satt på sin wagn, och laas then Propheten Esaias.

29. Tå sade Anden til Philippus: Gack fram, och gif tigh in til thenna wagnen.

30. Tå lop Philippus fram, och hörde honom läsa Propheten Esaias, och sade: Förstår tu ock hwad tu läs?

31. Tå sade han: Huru skulle jagh förståt, vtan migh någor wijstet? Och bad Philippus, at han skulle vpstiga, och sittia när sigh.

32. Och thet han laas i Skriftene war thetta: Såsom ett fåår wardt han ledder til at slachtas; och såsom ett lamb är tyst för honom som klipper thet, så hafwer han icke öpnat sin mun.

33. J hans förnedring är hans doom borttagen: men ho kan vthtala hans lifs längd? Ty hans lijf är borttaget af jordene.

34. Tå swarade kamereraren Philippo, och sade: Jagh beder tigh, om hwem hafwer Propheten thetta sagt, om sigh, eller om någon annan?

35. Tå öpnade Philippus sin mun, och begynte af thenna Skriftene predika Evangelium för honom om Jesu.

36. Och widh the foro fram åth wägen, kommo the til ett watn: och kamereraren sade: Sij watnet; hwad hindrar, at jagh icke döpes?

37. Tå sade Philippus: Om tu troor af alt hierta, så må thet wäl skee. Han swarade, och sade: Jagh troor Jesum Christum wara Gudz Son.

38. Och han lät hålla wagnen: och the stego nedh i watnet, både Philippus och kamereraren; och han döpte honom.

39. Och när the gingo vp vthu watnet, tog Herrans Ande Philippum bort, och kamereraren såg honom intet sedan; vtan foor sin wägh, och war gladh.

40. Och Philippus wardt funnen i Azot; och wandrade omkring, och predikade Evangelium i alla städer, til thes han kom til Cesarea.

9. Capitel.

Men Saulus förfölgde swårliga Gudz församling i Jerusalem: drog ock så i then meningen til Damascum, v. 1. Tå blef han på wägen omwänd til Christi troo, af Christo sielf, v. 3. Och döpt af Anania i Damasco, v. 10. Ther begynte han strax predika om Christo, v. 20. När nu Judarna foro efter at dräpa honom, drog han til Jerusalem, och sedan til Tarsum, v. 23. Ther efter kom Petrus til Lydda; ther botade han en borttagnan, v. 32. Och i Joppe vpwäckte han Tabitha ifrå döda, v. 36.

Men Saulus hade ännu i sinnet trugh och slagh emot Herrans Lärjungar: och gick til öfwersta Presten;

2. Och han beddes af honom bref til the Synagogor i Damasco, at hwem han finna kunde af thenna wägen, män eller qwinnor, them skulle han föra bundna til Jerusalem.

3. Och widh han war i wägen, och nalkades in til Damascum, tå kringskeen honom hasteliga ett skeen af himmelen.

4. Och han föll nedh på jordena, och hörde ena röst, säijandes til sigh: Saul, Saul, hwij förföljer tu migh?

5. Tå sade han: Ho äst tu, Herre? Sade Herren: Jagh är Jesus, then tu förföljer; tigh är swårt at spierna emot vdden.

6. Tå skalf han, och bäfwade, och sade: Herre, hwad wilt tu jagh skal giöra? Sade Herren til honom: Statt vp, och gack in i staden, och ther skal tigh warda sagt, hwad tu giöra skalt.

7. Och the män som woro i sällskap medh honom, stodo förskräckte, hörandes wäl röstena, och doch likwäl sågo the ingen.

8. Tå stod Saulus vp af jordene, och vplät sin ögon, och kunde doch ingen see; vtan the togo honom widh handena, och ledde honom in i Damascum.

9. Och han war i tre dagar, så at han såg intet, och intet åt, eij heller drack.

10. Så war vthi Damasco en Lärjunge, benämnd Anamias; til honom sade Herren vthi een syyn: Anania. Och han sade: Herre, här är jagh.

11. Och Herren sade til honom: Statt vp, och gack in på then gaton, som kallas then Rätta, och sök vthi Juda huus en som heter Saulus, af Tarsen: ty sij, han beder.

12. Och han hafwer sedt i synen en man, som heter Ananias, inkomma, och läggia handena på sigh, at han skulle få sin syyn igen.

13. Tå swarade Ananias: Herre, jagh hafwer hördt af mångom om thenna mannen, huru mycket ondt han giordt hafwer tinom heligom vthi Jerusalem:

14. Och här hafwer han nu macht af the öfwersta Presterna, til at binda alla the som åkalla titt namn.

15. Tå sade Herren til honom: Gack; ty han är migh en vthkorad redskap, at han skal bära mitt namn in för Hedningar, och för Konungar, och för Jsraels barn.

16. Och jagh skal wisa honom, huru mycket han lida skal för mitt namn skul.

17. Och Ananias gick åstadh, och kom i huset; lade händer på honom, och sade: Saul, käre broder, Herren hafwer sändt migh, Jesus som syntes tigh i wägen som tu kom, at tu skalt få tin syyn igen, och vpfyllas medh them Helga Anda.

18. Och strax föllo af hans ögon såsom fiäll, och han fick sin syyn, och stod vp, och lät döpa sigh:

19. Och tog maat til sigh, och förstärckte sigh. Och war Saulus medh the Lärjungar som i Damasco woro i några dagar:

20. Och strax begynte han i Synagogorna predika Christum, at han war Gudz Son.

21. Och förvndrade sigh alle som honom hörde, och sade: Är icke thenne som i Jerusalem förstörde alla the som åkalla thetta namnet? Och hijt är kommen ther vppå, at han skulle föra them bundna til öfwersta Presterna?

22. Men Saulus förkofrade sigh ju meer och meer; och öfwerwan the Judar som bodde i Damasco, bewisandes, at thenne war Christus.

23. Efter många dagar gingo Judarna til rådz emellan sigh, at the skulle dräpa honom.

24. Men Saulus wardt förwarad om theras försåt: och the wachtade i portarna dagh och natt, at the skulle få dräpa honom.

25. Men Lärjungarna togo honom om natten, och släppte honom öfwer muren, och läto honom neder vthi en korg.

26. När Saulus kom til Jerusalem, böd han til at gifwa sigh in til Lärjungarna: och the woro alle rädde för honom, icke troendes, at han war worden Lärjunge.

27. Men Barnabas tog honom til sigh, och hade honom bort til Apostlarna: och förtälde them, huru han hade sedt Herran i wägen, och at han hade talat medh honom; och huru han hade manliga bewist sigh i Jesu namn vthi Damasco.

28. Och war han sedan medh them i Jerusalem, gick vth och in, och talade trösteliga i Herrans Jesu namn:

29. Och talade, och disputerade emot the Greker. Men the sökte efter at dräpa honom.

30. Tå bröderna thet förnummo, fordrade the honom in til Cesareen, och läto honom fara til Tarsum.

31. Så hade tå nu församlingarna frijd öfwer hela Judeen, och Galileen, och Samarien, och förkofrade sigh: wandrandes i Herrans räddhoga, och vpfyltes medh then Helga Andas tröst.

32. Så hände sigh, at tå Petrus wandrade allestädz omkring, kom han ock til the heliga som bodde i Lydda.

33. Ther fan han en man, benämnd Eneas, som nu i otta åhr legat hade på säng, och han war borttagen.

34. Och Petrus sade til honom: Enea, bote tigh Jesus Christus; statt vp, och bädda åth tigh sielfwom: och strax stod han vp.

35. Och honom sågo alle som bodde i Lydda, och i Sarona, och wordo omwände til Herran.

36. Men i Joppe war een lärjunginna, benämnd Tabitha: thet vthtydes Dorcas, thet är een rå; hon war full medh goda gierningar, och almosor som hon gaf.

37. Så hände sigh i the dagar, at hon wardt siuk, och blef död: och the twådde henne, och lade henne i salen.

38. Och efter Lydda war icke långt ifrå Joppe, och Lärjungarna hörde at Petrus war ther, sände the twå män til honom, och bådo, at han wille giöra sigh thet omak, och komma til them.

39. Tå stod Petrus vp, och kom til them. Och tå han war kommen, hade the honom in i salen: och kring om honom stodo alla enkior gråtande, och wijste honom kiortlar och kläder, som Dorcas hade giordt them, medan hon war medh them.

40. Tå dref Petrus them alla vth, och föll nedh på sin knä, och bad; och wände sigh om til kroppen, och sade: Tabitha, statt vp. Tå öpnade hon sin ögon: och som hon fick see Petrum, satte hon sigh vp igen.

41. Och han räckte henne handena, och reste henne vp; och kallade the heliga, och enkiorna, och antwardade them henne lefwandes.

42. Och thet wardt kunnigt öfwer hela Joppe: och månge begynte troo på Herran.

43. Så begaf sigh, at han blef i många dagar i Joppe, när en som heet Simon, som war en lädermakare.

10. Capitel.

Vthi Cesareen war en höfwitzman, som heet Cornelius; honom befalte Gudh, genom een syyn, at han skulle sända efter Petrum, och låta vnderwisa sigh: och han giorde så, v. 1. Såg ock Petrus ena syyn, och hörde ena röst, som böd at han icke skulle hålla någon maat för meenlig, v. 10. Tå kommo Cornelij bodskap til honom; och han drog medh them, v. 17. När han kom til Cesareen, och hade hördt Cornelius, v. 24. Predikade han för them om Jesu Nazareno, v. 34. Och the fingo then Helga Anda, och läto döpa sigh, v. 44.

Vthi Cesareen war en man, benämnd Cornelius, en höfwitzman, af then skaran som heet then Walske:

2. Gudelig, och gudfruchtig medh alt sitt huus, gifwandes folckena mycken almoso, och bediandes Gudh altid.

3. Han såg vthi een syyn vppenbarliga, widh nijonde timan på dagen, Gudz Ängel inkomma til sigh, och säija til sigh: Corneli.

4. Tå såg han vppå honom, och wardt förfärad, och sade: Hwad äret Herre? Tå sade han til honom: Tina böner, och tina almosor äro vpkomne i åminnelse för Gudh.

5. Så sändt nu några män til Joppe, och kalla til tigh Simon, som ock kallas Petrus:

6. Han gäster när en som heter Simon lädermakare, och hans huus är widh hafwet; then skal säija tigh hwad tu giöra skalt.

7. Och tå Ängelen, som talade medh Cornelio, war bortgången, kallade han til sigh twå sina tienare, och en gudfruchtig krigsknecht, af them som togo wahra på honom:

8. Och förtälde them alt thetta, och sände them til Joppe.

9. På then andra dagen, tå the woro på wägen, och begynte lida in til staden, gick Petrus vp i salen, til at bedia, widh siette timan.

10. Och som han wardt hungrig, wille han få sigh maat: och widh the tilredde, kom en dwale öfwer honom:

11. Och han såg himmelen öpen, och nederkomma til sigh ett faat, såsom ett stort linnet kläde, tilhopa bundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden:

12. Vthi hwilko woro allahanda fyrafött diur på jorden, och wildiur, och the som krypande äro, och the som flygande äro vnder himmelen.

13. Och een röst skedde til honom: Statt vp, Petre; slachta, och ät.

14. Tå sade Petrus: Jngalunda Herre; ty jagh hafwer aldrig ätit något meenligit, eller orent.

15. Och rösten sade andra reso til honom: Thet Gudh hafwer reent giordt, thet behöfwer tu icke kalla meenligit.

16. Och thetta skedde ock så tredie reson: och wardt fatet sedan igen vptaget i himmelen.

17. Och tå Petrus begynte bekymrad warda widh sigh sielf, hwad syyn thetta skulle wara, som han sedt hade: sij, männerna som sände woro af Cornelio, woro för dörene, och frågade efter Simons huus:

18. Och kallade the en vth, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, war ther til herberge.

19. Och widh Petrus tänckte på synena, sade Anden til honom: Sij, ther äro tre män som sökia efter tigh.

20. Så statt nu vp, och stig nedh, och gack medh them, intet twiflandes; ty jagh hafwer sändt them.

21. Så steg Petrus nedh til männerna, som sände woro af Cornelio til honom, och sade: Sij, jagh är then som J söken; för hwad saak ären J komne?

22. Swarade the: Cornelius then höfwitzmannen, som är en rättferdig och gudfruchtig man, och hafwer witnesbyrd af alt Judeska folcket, hafwer fått befalning af en helig Ängel, at han skulle kalla tigh vthi sitt huus, och höra ord af tigh.

23. Tå kallade han them in, och behölt them ther til herberges. Dagen ther efter foor Petrus medh them; och några bröder af Joppe fölgde honom.

24. Och then andra dagen kommo the in vthi Cesareen: och Cornelius förbidde them, och hade kallat tilhopa sina fränder, och sina bästa wänner.

25. Och tå ther til kom, at Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll nedh för hans fötter, och tilbad honom.

26. Men Petrus reste honom vp, säijandes: Statt vp; jagh är ock een menniskia.

27. Och som han hade talat medh honom, gick han in, och fan ther många som församlade woro;

28. Och sade til them: J weten, at icke plägar låfligit wara, at en Judesk man må vmgå eller komma til någon främmande: men Gudh hafwer migh vnderwist, at jagh inga menniskio skal räkna meenliga eller orena:

29. Therföre är jagh ock otwifwelachteligen kommen, sedan jagh wardt kallad af eder. Så frågar jagh eder nu, för hwad saak hafwen J kallat migh?

30. Tå sade Cornelius: Fyra dagar sedan, fastade jagh in til thenna stunden, och bad i mitt huus widh nijonde timan: och sij, en man stod för migh i skinande kläder;

31. Och sade: Corneli, tin böön är hörd, och Gudh hafwer tänckt vppå tina almosor.

32. Så sändt nu några til Joppe, och kalla til tigh Simon, som ock kallas Petrus: han gäster vthi Simons lädermakares huus, vth medh hafwet: när han kommer, skal han tala medh tigh.

33. Så sände jagh och strax til tigh, och tu giorde wäl at tu kom. Så äre wij nu här alle för Gudi, til at höra alt thet tigh af Gudi befalt är.

34. Tå öpnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jagh i sanning, at när Gudi är intet anseende til personen;

35. Vtan i allahanda folck then som fruchtar honom, och giör rätttferdigheten, han är honom täck.

36. J weten wäl om thet talet, som Gudh vthsändt hafwer til Jsraels barn, bebodandes frijd genom Jesum Christum, hwilken är Herre öfwer alt.

37. Om hwilket taal berychtat är öfwer hela Judeska landet, och först begynt af Galileen, efter then döpelsen som Johannes predikade.

38. Huru Gudh hafwer smordt Jesum af Nazareth medh then Helga Anda, och kraft; hwilken wandrade omkring, giörandes wäl, och hielpandes allom som besatte woro af diefwulen: ty Gudh war medh honom.

39. Och wij äre witne til alt thet han giordt hafwer, i Judeska landet, och i Jerusalem: then dräpo the, och hängde på trädh.

40. Thenna hafwer nu Gudh vpwäckt på tredie dagen, och låtit honom warda vppenbar;

41. Jcke allo folckena, vtan oß, som Gudh tilförene til witne vthwaldt hade: wij som åtom och druckom medh honom, sedan han war vpstånden ifrå the döda.

42. Och han böd oß, at wij skulle predika för folcket, och witna at han är then som af Gudi tilskickad är, til en Domare öfwer lefwande och döda.

43. Honom bära alle Propheterna witnesbyrd, at hwar och en som troor på honom, han skal få syndernas förlåtelse genom hans namn.

44. Wjdh Petrus ännu talade thessa orden, föll then Helge Ande på alla them som talet hörde.

45. Och the trogne af omskärelsen, som medh Petro komne woro, förvndrade sigh, at then Helga Andas gåfwa wardt ock vthguten öfwer Hedningarna:

46. Ty the hörde them tala medh tungomål, och prisa Gudh.

47. Tå swarade Petrus: Kan någor förbiuda, at thesse icke döpas i watn, som fått hafwa then Helga Anda, så wäl som wij?

48. Och så lät han döpa them i Herrans namn. Och the bådo honom, at han skulle blifwa när them i några dagar.

11. Capitel.

Tå Petrus kom til Jerusalem, sade han Lärjungomen, och them som woro af omskärelsen, orsaken hwarföre han war ingången til Hedningarna, v. 1. Och the som förströdde woro i then förföljelsen, som war för Stephani skul, predikade allstädes; ock för the Greker i Antiochien, v. 19. Tijt blef ock Barnabas sänd til at styrckia them: han tog Saulum tijt til sigh; och ther begynte Lärjungarna först kallas Christne, v. 22. Kom ock Agabus tijt, och propheterade om then dyra tiden som war vnder then Keisaren Claudius, v. 27.

Tå fingo Apostlarna, och the bröder som medh them woro i Judeen, höra, at ock Hedningarna anammade Gudz ord.

2. Och tå Petrus kom vp til Jerusalem, begynte the som woro af omskärelsen, kifwa medh honom;

3. Säijande: Tu hafwer ingånget til the män som förhud hafwa, och hafwer ätit medh them.

4. Tå begynte Petrus förtälja them af begynnelsen, thet ena medh thet andra, säijandes:

5. Jagh war i Joppe stadh bediandes: tå kom jagh vthi en dwala, och såg ena syyn; nemliga, ett faat nederkomma, såsom ett stort linnet kläde fyrahörnat, nederlåtit af himmelen; och thet kom in til migh.

6. Och när jagh gaf ther acht vppå medh ögonen, wardt jagh warse, och fick see fyrafött diur på jordene, och wildiur, och the ther krypande äro, och the ther flygande äro vnder himmelen.

7. Och hörde een röst, säijandes til migh: Statt vp, Petre; slachta, och ät.

8. Och jagh sade: Jngalunda, Herre; ty intet meenligit eller oreent hafwer någon tijd kommet i min mun.

9. Swarade migh åter rösten af himmelen: Thet Gudh hafwer reent giordt, thet måste tu icke räkna meenligit.

10. Och thet skedde tre resor: och wardt alt åter vptagit i himmelen.

11. Och sij, i thet samma woro tre män för huset, ther jagh vthi war, the ther sände woro til migh af Cesareen.

12. Och sade Anden til migh, at jagh skulle gå medh them, och twifla intet. Tå fölgde migh ock thesse sex bröderna, och wij kommo vthi mansens huus.

13. Och han förtälde för oß, at han hade sedt en Ängel i sitt huus, then ther för honom stod, och sade til honom: Sändt vth några män til Joppe, och kalla til tigh Simon, som ock kallas Petrus:

14. Then skal säija tigh ord, hwar medh tu skalt frälst warda, och alt titt huus.

15. När jagh hade begynt mitt taal, föll then Helge Ande nedh på them, såsom han ock i förstone nederföll på oß.

16. Så kom migh ihogh thet Herren sagt hade: Johannes hade döpt eder i watn; men J skolen döpte warda i them Helga Anda.

17. Efter nu Gudh hafwer gifwit them lika gåfwo medh oß, som troddom på Herran Jesum Christum; ho är jagh, at jagh kunde stå emot Gudh?

18. När the thetta hörde, tigde the, och prisade Gudh, säijande: Så hafwer ock nu Gudh gifwit Hedningomen bättring til lifs.

19. Och the som förströdde woro, för then bedröfwelsen skul, som påkommen war för Stephani skul, wandrade omkring alt in til Phenicen, och Cypren, och Antiochien, talandes ordet för ingom, vtan allenast för Judomen.

20. Och woro någre män ibland them, af Cypren, och Cyrenen; när the kommo til Antiochien, talade the ock til the Greker, predikandes Herran Jesum.

21. Och Herr ans hand war medh them: och en stoor hoop togo widh trona, och omwände sigh til Herran.

22. Så kommo tå tidende här om för then församling som war i Jerusalem: tå sände the Barnabam, at han skulle fara til Antiochien.

23. När han ther kom, och fick see Gudz nådh, wardt han gladh; och förmanade them alla, at the af hiertat skulle faste blifwa, och hålla sigh in til Herran:

24. Ty han war en godh man, och full medh then Helga Anda, och troo. Och en stoor hoop medh folck förökades in til Herran.

25. Sedan foor Barnabas til Tharsen, och wille vpsökia Saulum.

26. Tå han honom fan, tog han honom medh sigh til Antiochien. Och så begaf thet sigh, at the ett heelt åhr omgingo medh then församlingene, och lärde mycket folck: och at Lärjungarna begynte först ther i Antiochien kallas Christne.

27. Och vthi the dagar, kommo någre Propheter til medh af Jerusalem til Antiochien.

28. Och en af them, benämnd Agabus, stod vp, och vnderwiste them genom Andan, at en stoor hunger komma skulle öfwer hela werldena: hwilken som skedde vnder then Keisaren Claudius.

29. Tå satte Lärjungarna sigh före, efter som hwar förmåtte, at sända något til hielp til the bröder som bodde i Judeen.

30. Hwilket the ock giorde; och sände til the Äldsta, genom Barnabe och Sauli hand.

12. Capitel.

På then tiden drap Herodes Jacobum, Johannis broder, v. 1. Han tog ock Petrum, och lade honom i hächtelse: men Herrans Ängel halp honom ther vth, v. 3. Och han kom i Marie Johannis moders huus, och kungiorde thet bröderna; och drog så tädan, v. 11. På then tiden war Herodes förtörnad på them i Tyro och Sidon; men the giorde feijd medh honom, v. 20. Och när Herodes en tijd talade til folcket af domstolen, slog honom Herrans Ängel; och han blef död, v. 21.

På samma tijd tog Konung Herodes fatt på några af församlingene til at pina them.

2. Och drap han Jacobum Johannis broder medh swärd.

3. Och tå han såg, at thet behagade Judomen wäl, tog han ock fatt på Petrus: och thet war om Sötebrödzdagarna.

4. Tå han nu fick fatt på honom, satte han honom i fängelse, antwardandes honom fyra qwarteer krigsknechtar til at förwaran: achtandes efter Påskana hafwa honom vth för folcket.

5. Och Petrus förwarades i fängelset. Men församlingen hade böön til Gudh för honom vthan återwändo.

6. När nu Herodes wille haft honom före, i then samma nattene sof Petrus emellan twå krigsknechtar, bunden medh twå kädior; och wachtarena woro för dörene, och togo wahra på fängelset.

7. Och sij, Herrans Ängel stod för honom, och ett skeen lyste i huset, och stötte Petrum på sidona, och wäckte honom vp, säijandes: Statt vp snarliga. Och kädiorna föllo vthaf hans händer.

8. Och sade Ängelen til honom: Bindt om tigh, och tag tina skoor vppå; han ock så giorde. Och han sade til honom: Tag tin kiortel vppå, och fölg migh.

9. Och så gick han vth, och fölgde honom; och wiste icke at thet war sant som skedde af Ängelen, vtan meente, at han hade sedt een syyn.

10. Och the gingo fram genom then första och andra wachten, och kommo til jernporten som drog åth staden: then öpnades them af sigh sielf; och the gingo ther vth, dragandes fram åth een gato långt: och i thet samma kom Ängelen ifrå honom.

11. Tå Petrus kom til sigh igen, sade han: Nu weet jagh förwisso, at Herren hafwer sändt sin Ängel, och tagit migh vthu Herodis hand, och ifrån all Judeska folckens åstundan.

12. Och tå han besinnade sigh, kom han til Marie huus, som war Johannis moder, then ock kallades Marcus: och ther woro månge församlade, och bådo.

13. Tå Petrus klappade på porten, gick een piga vth at höra ho ther war, benämnd Rode.

14. Och tå hon kände Petri röst, lät hon icke vp porten, för glädie skul: vtan lop in, och bodade them, at Petrus stod för porten.

15. Tå sade the til henne: Tu äst icke widh tin sinne; tå stod hon fast ther på, at thet war så. Tå sade the: Hans Ängel äret.

16. Men Petrus hölt vppå at klappa. När the tå vpläto, fingo the see honom, och förvndrade sigh.

17. Tå teknade han them medh handene, at the skulle tiga, och förtälde them, huru Herren hade frälst honom vthu fängelset; och han sade: Giörer Jacobo och bröderna bodh här om. Sedan gick han ther vth, och drog bort på en annan stadh.

18. Men tå dager wardt, war icke litet bekymmer ibland krigsknechterna, hwad af Petro skulle wordet.

19. Och Herodes hade bodh efter honom, och fan honom icke: ty lät han ransaka wachterna, och hafwa them bort. Och foor nedh af Judeen til Cesareen, och dwaldes ther.

20. Och Herodes war illa til fridz medh them af Tyro och Sidon. Men the kommo endrächtige til honom, och talade widh Blastum, som Konungens kamererare war, och begärade frijd: ty theras landzände hade sin näring af Konungens land.

21. Tå beståmde Herodes en dagh, och klädde sigh vthi Konungslig kläder, och satte sigh på domstolen, och hade ett taal til them:

22. Och folcket ropade: Gudz röst är thetta, och icke menniskiors.

23. Och strax slog honom Herrans Ängel, therföre at han icke gaf Gudi ährona; och han wardt vpfräten af matkar, och gaf vp andan.

24. Men Gudz ord wäxte och förökades.

25. Men Barnabas, och Paulus foro igen til Jerusalem, och fingo then vndsättning ifrå sigh; och togo medh sigh Johannes, som ock kallades Marcus.

13. Capitel.

Vthi Antiochien blefwo Barnabas och Saulus efter Gudz befalning afsöndrade, och skickade til Cypren, v. 1. När the kommo til Paphum, wille Sergius, landzhöfdingen höra them, v. 6. Men Elymas en trulkarl förhindrade them; therföre slog honom Paulus medh blindhet, v. 8. Sedan kommo the til Antiochien i Pisidia; predikade i Synagogon, och bewiste at Christus war Messias, som vthläfwad är i Skrifterna v. 13. Men efter the icke wille antaga them, drogo the tädan til Jconium, v. 42.

Och woro vthi then församling i Antiochien någre Propheter, och Lärare: ibland them war Barnabas, och Simeon, som kallades Niger; och Lucius af Cyrenen, och Manahen, som war vpfödd medh Herode Tetrarcha; och Saulus.

2. När the samme tiente Herranom, och fastade, sade then Helge Ande: Skiljer migh vth Barnabam, och Saulum, til thet werck, som jagh hafwer kallat them til.

3. Tå fastade the, och bådo, och lade händer på them, och läto them fara.

4. Och som the sände woro af then Helga Anda, drogo the til Seleuciam; och seglade tädan in til Cypren.

5. Och tå the woro i then staden Salamine, predikade the Gudz ord vthi Judarnas Synagogor: och Johannem hade the för en tienare.

6. Och tå the öfwerfarit hade öna alt in til (then staden) Paphum, funno the ther en trulkarl, som war en falsk Prophete, en Jude, som heet Bar Jesus.

7. Han war medh landzhöfdinganom, som heet Sergius Paulus, hwilken en förståndig man war. Han kallade til sigh Barnabam, och Saulum, och begärade höra Gudz ord.

8. Men trulkarlen Elymas, ty hans namn vthtydes så, stod them emot, och wille wända landzhöfdingan ifrå trone.

9. Men Saulus, then ock Paulus heet, full medh then Helga Anda, såg på honom;

10. Och han sade: O tu diefwuls barn, full medh alt bedrägerij, och medh alla list, fiende til alt thet rättferdigt är, tu läter icke af at förwända Herrans rätta wägar.

11. Och nu sij, Herrans hand är öfwer tigh, och tu skalt warda blind, och icke see solena en tijd långt. Och strax föll på honom tökna och mörker: och han gick omkring, sökiandes efter at någor måtte tagan widh handena, och ledan.

12. Tå landzhöfdingen såg hwad skedt war, trodde han, och förvndrade sigh öfwer Herrans lärdom.

13. Tå Paulus, och the medh honom woro, foro ifrå Papho, kommo the til Pergen i Pamphylien; och Johannes skildes ifrå them, och foor igen til Jerusalem.

14. Men the drogo genom the landzändar ifrå Pergen, och kommo til Antiochien, i thet landet Pisidien; och gingo in vthi Synagogon om Sabbathsdagen, och satte sigh.

15. Och sedan lagen woro läsen, och Propheterna, sände the öfwerste af Synagogon til them, säijande: J män och bröder, hafwen J något at tala til folckets förmanelse, så talen.

16. Tå stod Paulus vp, och gaf tekn medh handene, at the skulle wara tyste, och sade: J män af Jsrael, och J som fruchten Gudh, hörer här til:

17. Thetta folcks Jsraels Gudh hafwer vthwaldt wåra fäder, och vphögt folcket, tå the främlingar woro vthi Egypti land; och fördt them ther vth medh högom arm.

18. Och widh fyratijo åhr långt, led han theras seder vthi öknen:

19. Och nederlade siuhanda folck vthi Canaans land; och skifte theras land emellan them medh lott.

20. Och sedan, widh femtijo och fyrahundrade åhr, gaf han them domare, in til Propheten Samuel.

21. Och ther efter begärade the Konung: och Gudh gaf them Saul Kis son, en man af BenJamin slächte, i fyratijo åhr.

22. Sedan satte han honom af, och vpsatte öfwer them David til en Konung, hwilkom han gaf witnesbyrd, och sade: Jagh hafwer funnit David Jesse son, en man efter mitt hierta, han skal giöra all min wilja.

23. Af hans sädh hafwer Gudh vptagit Jsraels Frälsare, Jesum, efter som han låfwat hade.

24. Såsom Johannes predikade Jsraels folcke döpelse til bättring, förr än han begynte.

25. Och när Johannes hade vpfylt sitt lop, sade han: Then Jhållen migh före, then är jagh icke; men sij, han kommer efter migh, hwilkens skoor jagh icke wärdig är draga af hans fötter.

26. J män och bröder, Abrahams slächtes barn, och the som ibland eder fruchta Gudh, eder är thenna salighetenes ord sändt.

27. Ty the som bodde i Jerusalem, och theras öfwerste, efter the icke kände honom, eller Propheternas röster, som alla Sabbather läsas, vpfylte the them medh sin doom.

28. Och ändoch the ingen dödzsak funno medh honom, beddes the likwäl af Pilato, at han skulle dräpa honom.

29. Och när the hade fulbordat alt thet som skrifwit war om honom, togo the honom neder af trädh, och lade honom i grafwena.

30. Men Gudh hafwer vpwäckt honom ifrå the döda:

31. Och han hafwer warit sedder i många dagar, af them som medh honom vpkomne woro ifrå Galileen til Jerusalem, hwilke hans witne äro til folcket.

32. Och wij förkunnom eder, at thet löfte som til fäderna giordt war, thet hafwer Gudh fulkomnat oß theras barnom, i thet han vpwäckt hafwer Jesum;

33. Såsom i andra Psalmen skrifwit är: Tu äst min Son, i dagh hafwer jagh födt tigh.

34. Men at han vpwäckte honom ifrå the döda, så at han icke skal meer igen komma til förgängelighet, sade han så: Then nådh som David låfwad är, skal jagh eder troliga hålla.

35. Therföre säger han ock annorstädz: Tu skalt icke tilstädia, at tin helige skal see förgängelse.

36. Ty tå David i sinom tijd hade tient Gudz wilja, afsomnade han, och wardt lagd til sina fäder, och såg förgängelse.

37. Men then som Gudh vpwäckt hafwer, han såg ingen förgängelse.

38. Så skal eder nu wetterligit wara, J män och bröder, at genom honom warder eder förkunnad syndernas förlåtelse;

39. Och af allo ther J icke medh kunden rättferdige warda vthi Mose lagh: men hwilken som troor på thenna, han warder rättferdigad.

40. Så seer nu til, at eder icke öfwerkommer thet som sagt är i Propheterna:

41. Seer til, J förachtare, och förvndrer eder, och warder til intet: ty jagh skal wercka i edra dagar ett werck, thet J icke troo skolen, om någor thet eder förtäljer.

42. När nu Judarna woro gångne vthu Synagogon, bådo Hedningarna, at the wille hafwa thessa orden för them på nästa Sabbathen.

43. Tå folcket war åthskildt, fölgde Paulum och Barnabam månge Judar, och gudfruchtige Proselyter; til hwilka the talade, och rådde them at the skulle blifwa stadige i Gudz nådh.

44. Men på nästa Sabbathen ther efter, församlade sigh så när hele staden, til at höra Gudz ord.

45. Och när Judarna sågo folcket, wordo the fulle medh nijt, och sade twärt emot thet som Paulus sade, emotsäijandes och talandes hädelse.

46. Tå togo Paulus och Barnabas tröst til sigh, och sade: Eder borde man först säija Gudz ord; men efter thet J drifwen thet ifrån eder, och hållen eder owärdiga til ewinnerligit lijf, sij, så wilje wij wända oß til Hedningarna.

47. Ty Herren hafwer så budit oß: Jagh hafwer satt tigh Hedningomen för ett Lius, at tu skalt wara salighet in til jordenes ända.

48. Och Hedningarna hörde thetta medh glädie, och prisade Herrans ord; och trodde så månge som beskärde woro til ewinnerligit lijf.

49. Och Herrans ord wardt vthspridt öfwer alla then engden.

50. Men Judarna togo til at äggia gudeliga och ährliga qwinnor, och the öfwersta i staden; och vpwäckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefwo them vthu sina landzändar.

51. Men the skuddade stofftet af sina fötter på them, och kommo til Jconien. Och Lärjungarna wordo vpfylte medh frögd, och then Helga Anda.

14. Capitel.

Som the nu begynte predika vthi Jconien, wardt een twedrächt vthi staden: therföre flydde the, v. 1. Och i Lystra giorde Paulus en man färdigan i fötterna, v. 8. Tå meente folcket i staden at the woro gudar, och wille offra them, v. 11. Men Apostlarna gåfwo sigh vth ibland folcket, och förhindrade thet, v. 14. Och någre Judar äggiade folcket, at the stenade Paulus, v. 19. Ther efter drogo the til Derben, Lystram, Pisidien, Pamphylien och Pergen, och sedan til Antiochien, v. 20.

Så hände sigh vthi Jconien, at the kommo tilsammans, och predikade vthi Judarnas Synagogo: så at en mächtig stoor hoop af Judarna, och jemwäl af Grekerna begynte troo.

2. Men the Judar som icke trodde, vpwäckte och rette Hedningarnas sinne emot bröderna.

3. Så blefwo the ther i lång tijd, och handlade stadeliga, i Herranom, som witnesbyrd gaf til sina nådz ord, och lät skee tekn och vnder genom theras händer.

4. Och begynte then menige man i staden söndra sigh; så at somlige höllo medh Judomen, och somlige medh Apostlomen.

5. Och wardt ett vplop giordt af Hedningarna, och Judarna, och theras öfwerstar, så at the wille öfwerfalla them medh wåld, och stena them.

6. Hwilket tå the förnummo, flydde the til the städer i Lycaonien, Lystra, och Derben, och then engden alt ther omkring:

7. Och predikade ther Evangelium.

8. Och en man i Lystra, kranck i sina fötter, satt ther ofärdig ifrå sins moders lijf, och hade aldrig gånget.

9. Thenne hörde Paulum tala. Så såg han på honom, och förmärckte at han hade troo til at få sina helbregdo.

10. Ty sade han til honom medh höga röst: Vprätt tigh på tina fötter. Och han språng vp, och begynte til at gå.

11. Tå folcket såg thet Paulus giordt hade, vphofwo the sina röst på Lycaoniskt måål, säijande: Gudar äro komne nedh til oß i menniskio liknelse.

12. Och the kallade Barnabam Jupiter; men Paulum kallade the Mercurius, efter han förde ordet.

13. Och Jupiters Prest, som war för theras stadh, hade oxar och krantsar fram för dörena, och wille samt medh folcket offra.

14. Tå Apostlarna, Paulus och Barnabas thet hörde, refwo the sin kläder sönder, och sprungo vth ibland folcket, ropandes;

15. Och säijandes: J män, hwij giören J thetta? Wij äre ock menniskior, lika som J, dödelige: och förkunnom eder Evangelium, at J skolen omwändas ifrå thenna fåfängheten in til lefwandes Gudh, som giordt hafwer himmel och jord, och hafwet, och alt thet vthi them är:

16. Hwilken i framliden tijd hafwer låtit alla Hedningar gå sina egna wägar.

17. Ändoch han icke lät sigh sielfwan wara vthan witnesbyrd, i thet han giorde wäl emot oß, gifwandes oß regn och fruchtsam tijd af himmelen; vpfyllandes wår hierta medh maat, och glädie.

18. Och tå the thetta sade, stilte the folcket medh platz, at the icke offrade til them.

19. Så kommo ther någre Judar til, vthaf Antiochien och Jconien; hwilke så bestämplade medh folcket, at the stenade Paulum, och släpade honom vthu staden, menandes at han war död.

20. Och widh Lärjungarna stodo ther omkring honom, reste han sigh vp, och gick in i staden.

Och dagen ther efter, färdades han tädan medh Barnabas til Derben:

21. Och predikade Evangelium i then staden. Och tå the ther många lärdt hade, kommo the igen til Lystra, och Jconien, och Antiochien:

22. Styrckiandes Lärjungarnas siälar, och förmanandes at the skulle blifwa stadige i trone; och at igenom mycken bedröfwelse måste wij ingå i Gudz rike.

23. Och när the hade vthwaldt Prester för hwar och een församling, och hade bedit och fastat, befalte the them Herranom, then the vppå trodde.

24. Och the foro igenom Pisidien, och kommo in vthi Pamphylien.

25. Och tå the predikat hade i Perge, foro the neder til (then staden) Attalien.

26. Och tädan seglade the til Antiochien, tädan the vthi Gudz nådh befalte woro, til thet werck som the vthrättat hade.

27. Och tå the ther kommo, hade the tilhopa församlingena, och vnderwiste them, hwad Gudh medh them giordt hade; och at han vplåtit hade trones dör för Hedningomen.

28. Och the blefwo ther medh Lärjungarna ett godt skifte.

15. Capitel.

Och ther blef ibland bröderna een stoor twedrächt, om man i nya Testamentet behöfde hälla omskärelsen och lagsens ceremonier: therföre sände the Paulum medh Barnaba til Jerusalem, v. 1. Ther kommo Apostlarna tilhopa; och beslöto, at sådant intet behöfdes til saligheten, vtan allena Gudz nådh och Christi troo, v. 6. Så sände the några män medh them tilbaka, och skrefwo them thenna swaren til, v. 22. Några dagar ther efter, blef Paulus medh Barnaba oens, therföre at han icke wille hafwa Marcum medh sigh til församlingarna: och the drogo ifrå hwarannan, hwar på sin wägh, v. 36.

Och kommo någre neder af Judeen, och lärde bröderna: Vtan J låten eder omskära efter Mose sätt, så kunnen J icke blifwa salige.

2. Tå wardt een twedrächt och träta, icke then minsta, så at Paulus och Barnabas föllo emot them: och therföre skickade the, at Paulus och Barnabas, och någre andre af them, skulle vpfara til Apostlarna, och til Presterna i Jerusalem, för thetta spörsmålet skul.

3. Och så wordo the förfordrade af församlingene, och foro genom Phenicen, och Samarien, och förtälde Hedningarnas omwändelse; och giorde ther medh allom brödromen stoor glädie.

4. När the nu kommo til Jerusalem, wordo the vndfångne af församlingene, och af Apostlarna, och the Äldsta: och the förkunnade alt thet Gudh hade giordt medh them.

5. Tå reste sigh vp någre af the Phariseers partij, som widh trona tagit hade, säijande, at man måste omskära them, och biuda vppå, at man hålla skulle Mose lagh.

6. Tå församlade sigh Apostlarna och Presterna, til at ransaka om thet ärendet.

7. Och när nu fast ther om frågat war, stod Petrus vp, och sade til them: J män och bröder, J weten at vthi förgången tijd ibland oß hafwer Gudh vthwaldt, at Hedningarna hörde Evangelij ord genom min mun, och trodde.

8. Och Gudh, som hiertat känner, witnade medh them, gifwandes them then Helga Anda, så wäl som oß:

9. Och giorde ingen åthskildnad emellan oß, och them; vtan reengiorde theras hierta genom trona.

10. Hwij fresten J tå nu Gudh, at J wiljen läggia thet ook på Lärjungarnas hals, thet hwarken wåra fäder, eller wij bära kunde?

11. Vtan genom Herrans Jesu Christi nådh troo wij, at wij skole salige warda, såsom ock the.

12. Tå tigde hele hopen, och hörde på Barnabas, och Paulus, som förtälde hwad tekn och vnder Gudh genom them ibland Hedningarna giordt hade.

13. När the tystnade, swarade Jacobus, och sade: J män och bröder, hörer migh:

14. Simeon hafwer förtäldt, huruledes Gudh först sökt hafwer, och anammat ett folck til sitt namn vthaf Hedningarna.

15. Och medh honom draga öfwerens Propheternas ord; såsom skrifwit är:

16. Ther efter wil jagh komma igen, och åter vpbyggia Davidz tabernakel, som förfallet är; och wil bota the refwor som ther på äro, och vprätta thet:

17. At thet som qwart är af menniskiorna, skola spörja efter Herran; och theslikes alla Hedningar, öfwer hwilka mitt namn nämndt är, säger Herren, som alt thetta giör.

18. Gudi är all hans werck kunnig, ifrå werldenes begynnelse.

19. Therföre besluter jagh, at man icke skal bekymra them som af Hedningarna omwändas til Gudh:

20. Vtan at man skrifwer them til, at the hafwa återhåld af afgudars besmittelse, och af bolerij, och af thet som förqwafdt är, och af blodh.

21. Ty Moses hafwer af ålder i alla städer them som honom predika vthi Synagogorna, ther han på alla Sabbather läsen warder.

22. Tå belefwade Apostlarna och Presterna, medh hela församlingene, at man vthwalde några män af them, och sände til Antiochien medh Paulo och Barnaba: nemliga, Judas, som kallades Barsabas, och Silas, som woro ypperste männerna ibland bröderna.

23. Och the fingo them bref i händerna, widh thetta sinnet: Wij Apostlar, och Äldste, och bröder, önskom them brödrom som äro af Hedningomen vthi Antiochien, och Syrien, och Cilicien, hälso.

24. Efter wij hördt hafwe, at någre äro vthgångne af oß, och hafwa förwildt eder medh läro, och förwändt edra siälar, biudandes, at J skolen låta eder omskära, och hålla lagen, them wij thet icke befalt hafwe.

25. Therföre syntes oß endrächteliga i wåra församling, at taga några män vth, och sända til eder, medh oß älskeligom, Barnaba och Paulo:

26. Som äro the män, som sina siälar vthsatt hafwa, för wårs Herras Jesu Christi namn.

27. Så sände wij nu Judas och Silas; the som ock medh munnen skola säija eder thet samma.

28. Ty them Helga Anda, och oß syntes ingen yttermera tunga läggia på eder, vtan thessa stycken som af nödene äro:

29. Nemliga, at J hafwen återhåld af thy som afgudom offrat är, och af blodh, och af thet förqwafdt är, och af bolerij: för hwilken stycke om J eder förwaren, så giören J wäl. Farer wäl.

30. När the nu hade fått sin afsked, kommo the til Antiochien; och församlade then meniga man, och fingo them brefwet.

31. När the thet läsit hade, wordo the glade af then trösten.

32. Men Judas och Silas, efter the ock woro Propheter, förmanade the bröderna medh mång ord, och styrckte them.

33. Och blefwo ther i någon tijd: och wordo sedan igensände medh frijd ifrå bröderna til Apostlarna.

34. Och Silas täcktes at blifwa ther.

35. Men Paulus och Barnabas wistades i Antiochien, lärandes och förkunnandes Herrans ord, medh mångom androm.

36. Men efter några dagar, sade Paulus til Barnabas: Wij wilje fara tilbaka igen, och besee wåra bröder, i alla städer ther wij Herrans ord förkunnat hafwe, huru the hafwa sigh.

37. Men Barnabas rådde, at the skulle taga medh sigh Johannem, then ock Marcus kallades.

38. Tå wille icke Paulus, at then skulle följa them, som hade trädt ifrå them i Pamphylien, och icke fölgdt them til wercket.

39. Och så skarp wardt theras träta, at then ene skildes ifrå then andra. Och Barnabas tog Marcum til sigh, och seglade til Cypren.

40. Men Paulus vthwalde Silam, och foor sina färde, befalter i Gudz nådh af bröderna:

41. Och wandrade omkring i Syrien och Cilicien, styrckiandes församlingarna.

16. Capitel.

Tå Paulus kom til Lystra, omskar han Timotheus, v. 1. Och när han hade styrckt församlingarna i Asien, v. 4. Drog han in i Macedouten, v. 12. Ther omwände han Lydia til Christi troo, vthi Philippis, v. 13. Han vthdref ock en spådoms anda af een piga, v. 16. Och blef therföre satt i fängelse, v. 19. Men Herren halp honom ther vth, medh een jordbäfning, v. 25. Wachtmästaren wille dräpa sigh sielf; men blef omwänd til Gudz kundskap, v. 27. Sedan kommo Rådherrarna, och togo them vthu fängelset, och läto them fara, v. 35.

Och han kom til Derben, och Lystra: och sij, ther war en lärjunge, benämnd Timotheus, een Judesk qwinnos son, then ther trogen war; men fadren war en Greek.

2. Then samme hade ett godt rychte af the bröder som woro i Lystris, och Jconien.

3. Tå wille Paulus, at han skulle fara medh honom; och tog och omskar honom, för the Judar skul som woro i the rum: ty the wiste alle, at hans fader war en Greek.

4. Och ther the foro genom städerna, befalte the them hålla the stadgar som af Apostlarna och Presterna i Jerusalem beslutne woro.

5. Och wordo the församlingar stadfästa i trone, och förökades på talet hwar dagh.

6. Tå the wandrade genom Phrygien, och Galatie landskap, wardt them förmeent af them Helga Anda tala ordet i Asten.

7. Therföre foro the in i Mysien, och bödo til at fara in i Bithynien; och Anden tilstadde them icke.

8. Men tå the hade farit genom Mysien, foro the nedh til Troadem.

9. Och een syyn syntes Paulo om nattena: En Macedonisk man stod och bad honom, säijandes: Faar in i Macedonien, och hielp oß.

10. Och strax han hade sedt synena, tänckte wij til at fara in i Macedonien; och wore wisse ther vppå, at Herren hade kallat oß til at predika Evangelium för them.

11. Tå wij nu seglade af Troade, kommo wij wår rätta koos til Samothracien; och dagen ther efter til Neapolis:

12. Och tädan til Philippos, som är ypperste staden i Macedonien, och är en fristad. Och wistades wij vthi then staden några dagar.

13. Och om Sabbathsdagen ginge wij vth af staden til älfwena, ther man plägade bedia; och satte oß nedh, och talade medh qwinnor, som ther tilsamman kommo.

14. Och een gudelig qwinna, benämnd Lydia, een purpurkrämerska, vthaf the Thyatirers stadh, lydde til: och Herren öpnade hennes hierta, at hon gaf acht på thet Paulus sade.

15. Och hon lät sigh döpa, och alt sitt huus: och bad them, säijandes: Om J hållen migh therföre, at jagh troor på Herran, så kommer i mitt huus, och blifwer ther. Och hon nödgade oß.

16. Och hände sigh, tå wij gingom til bönen, mötte oß een piga som hade en spådoms anda, och hon drog sina herrar mycken båtning til, medh sin spådom.

17. Hon fölgde Paulum och oß efter, och ropade, säijandes: Thesse männerna äro högsta Gudz tienare, the ther eder förkunna salighetenes wägh:

18. Och thet giorde hon i många dagar. Men Paulus tog thetta illa widh sigh, och wände sigh om, säijandes til andan: Jagh biuder tigh, widh Jesu Christi namn, at tu faar vth af henne. Och han foor vth i samma stund.

19. Tå hennes herrar sågo, at hoppet war borto til theras båtning, togo the fatt på Paulus och Silas, och drogo them på torget til the öfwersta.

20. Och antwardade them Rådherrarna i händer, säijande: Thesse männerna giöra ena willo i wår stadh, efter the äro Judar:

21. Och lära thet sätt som oß icke höfwes anamma eller hålla, efter wij äre Romerske.

22. Och folcket lop ihoop emot them; och Rådherrarna refwo theras kläder sönder, och läto hudflängia them medh rijs.

23. Och när the hade mycket slagit them, kastade the them i fängelse, och befalte fångawachtaren, at han skulle granneliga taga wahra på them.

24. Tå, efter han fick så sträng befalning, kastade han them in i innersta fångahuset, och slog en stock öfwer theras fötter.

25. Om midnatztijd woro Paulus och Silas i sina böner, och lofwade Gudh medh sång; och fångarna hörde them.

26. Och medh hast wardt een stoor jordbäfning, så at grundwalen i fångahuset bäfwade: och strax wordo alla dörarna öpna, och allas theras boijor wordo lösa.

27. Tå waknade fångawachtaren, och fick see dörarna på fångahuset öpna, och drog sitt swärd vth, wiljandes dräpa sigh sielf: och meente at fångarna woro bortflydde.

28. Tå ropade Paulus medh höga röst, säijandes: Giör tigh sielfwom intet ondt; ty wij äre alle här.

29. Tå beddes han ett lius, och gaf sigh ther in, och föll nedh för Pauli och Sile fötter, bäfwandes:

30. Och han hade them vth, och sade: Herrar, hwad skal jagh giöra, at jagh må blifwa salig?

31. Tå sade the: Tro på Herran Jesum, så blifwer tu och titt huus saligt.

32. Och talade för honom Herrans ord, och för allom them som i hans huse woro.

33. Och i samma stunden om natten, tog han them til sigh, och twådde theras såår: och lät sigh strax döpa, och alt sitt folck.

34. Och hade them heem i sitt huus, och gaf them maat; frögdandes sigh, at han medh alt sitt huus trodde Gudi.

35. Tå dager wardt, sände Rådherrarna stadztienarena, säijande: Släpp the männerna vth.

36. Thetta talet förkunnade fångawachtaren Paulo: Rådherrarna hafwa budit, at J skolen släppas; går förthenskul vth, och farer i frijd.

37. Tå sade Paulus til them: The hafwa hudflängdt oß vppenbarliga, vthan lagh och doom, ändoch wij äre Romerske, och kastat oß i fängelse; och wilja nu hemliga hafwa oß här vth! Neij, icke så; vtan komme sielfwe, och tage oß här vth.

38. Tå bådade stadztienarena Rådherromen thessa ord. Tå wordo the förfärade, hörande at the woro Romerske:

39. Och kommo tijt, och förmante them; och togo them vth, bediande at the vthgå skulle af staden.

40. Tå gingo the vthu fängelset, och kommo til Lydia: och när the hade sedt bröderna, och styrckt them, foro the sina färde.

17. Capitel.

Ther efter kom Paulus til Thessalonica, och predikade om Christo i Synagogon, v. 1. Tå giorde Judarna ett vplop, och wille öfwerfalla honom, v. 5. Men bröderna släppte Paulus och Silas vth: the drogo til Berea, och predikade ther, v. 10. Tijt kommo Judarna, och vprette folcket emot them, v. 13. Therföre flydde Paulus til Athen: och disputerade ther, och predikade om Christo, v. 14. Och på domplatsen, om then okända Guden; om the dödas vpftåndelse, och then yttersta domen, v. 22.

Och tå the foro genom Amphipolis, och Apollonien, kommo the til Thessalonica, ther een Judasynagoga war.

2. Ther gick Paulus in til them, efter som hans seder war; och i tre Sabbather talade han för them vthu Skrifterna:

3. Förklarade och bewiste, at Christus måste lida, och vpstå ifrå the döda: och at thenne är Christus Jesus, hwilken jagh (sade han) förkunnar eder.

4. Och somlige af them trodde, och gåfwo sigh in til Paulum och Silam: theslikes ock en mächta stoor hoop af gudfruchtiga Greker; och ther til the yppersta qwinnor, wäl många.

5. Tå wordo the otrogne Judar fulle medh nijt, och togo til sigh några arga skalckar löös partij; och samlade sigh i en rota, och giorde ett vplop i staden, trängiande sigh in til Jasons huus, och wille draga them ther vth för folcket.

6. Och tå the icke funno them, drogo the Jason och några bröder til the öfwersta i staden, och ropade: Thesse som hela werldena förwilla, äro ock nu hijt komne:

7. Och them hafwer Jason hemliga vndfånget; och the alle giöra emot Keisarens budh, och säija af en annan Konung, som är Jesus.

8. Och the vprette folcket, och öfwerstarna i staden, som sådant hörde.

9. Och the anammade en vrsäkt af Jason, och af the andra, och släppte them.

10. Men bröderna släppte strax om nattena vth Paulus och Silas, och läto them fara til Berea. När the kommo tijt, gingo the in i Judarnas Synagogo:

11. Ty the woro the ädlaste ibland them i Thessalonica; the anammade ordet ganska wiljeliga, alla dagar sökiande i Skrifterna, om thet ock så hade sigh.

12. Och månge af them trodde, och ährliga Grekiska qwinnor och män, wäl månge.

13. Men när the Judar i Thessalonica förnummo, at Gudz ord wardt ock i Berea af Paulo förkunnat, kommo the tijt, och vprette ock så ther folcket.

14. Och strax läto bröderna Paulum vth, at han gick alt in til hafwet: men Silas och Timotheus blefwo ther qware.

15. Men the som förfordrade Paulum, fölgde honom til Athen: och the fingo befalning til Silas, och Timotheus, at the skulle medh hast komma til honom, och foro sina färde.

16. Och tå Paulus förbidde them i Athen, wardt hans ande vptänd i honom, tå han såg staden afgudadyrkan vndergifwen wara.

17. Och disputerade han medh the Judar, och the gudfruchtiga vthi Synagogon, och på torget, hwar dagh, medh them som kommo til honom.

18. Och någre Philosophi, nemliga the Epicureer, och Stoicer, begynte kämpas medh honom. Och somlige sade: Hwad wil thenne sqwalraren säija? Och somlige sade: Thet synes som han wille förkunna några nya gudar; therföre at han förkunnade them Evangelium om Jesu, och vpståndelsen.

19. Och the togo fatt på honom, och ledde honom på domplatsen, säijande: Måge wij icke weta, hwad thenne nye lärdomen är, som tu lärer?

20. Ty tu gifwer wår öron ny stycker före: så wilje wij nu weta hwad thet wara skal.

21. Och the af Athen, och alle the främmande som ther wistades, achtade på intet annat, än at säija eller höra något nytt.

22. Tå stod Paulus mitt på domplatsen, och sade: J män af Athen, jagh seer at J vthi all stycke omgån medh wantro:

23. Ty jagh hafwer gånget omkring, och skådat edor gudzdyrkan, och fan ett altare, ther på skrifwit stod: Them okända gudenom. Then J nu dyrken owetande, honom förkunnar jagh eder.

24. Gudh som hafwer giordt werldena, och alt thet ther vthi är, efter han är Herre öfwer himmel och jord, boor han icke vthi the tempel, som medh händer vpbygd äro;

25. Eij heller dyrkas medh menniskio händer, behöfwandes någon ting, efter han gifwer allom lijf, anda, och alt.

26. Och hafwer giordt alt menniskio slächtet af ett blodh, til at boo på hela jordene; och satt them före beskärda tider, och skickat huru wijdt och långt the boo skola.

27. På thet at the skola sökia Herran, om the måtte kunna kännan och finnan, ändoch han är icke långt ifrå hwarjom och enom af oß.

28. Ty i honom lefwe wij, röroms, och hafwe warelse: såsom ock någre af edra Poeter sagt hafwa: Ty wij äre ock hans slächte.

29. Äre wij nu Gudz slächte, så skole wij icke tänckia, at gudomen är lijk widh guld och silfwer, eller stenar kånsteliga vthuggna, eller widh menniskiors fund.

30. Och ändoch Gudh hafwer öfwersedt här til dags sådana fåwitskhets tijd, förkunnar han doch nu menniskiomen, at alle allestädz skola bättra sigh.

31. Ty han hafwer satt en dagh före, på hwilken han skal döma jordenes kretz medh rättferdighet, genom then man i hwilkom han thet beslutit hafwer, gifwandes allom trona före, i thet han honom vpwäckt hade ifrå the döda.

32. Tå the hörde nämnas the dödas vpståndelse, giorde somlige ther gäck af; och somlige sade: Wij wilje än yttermera höra tigh ther om.

33. Och så gick Paulus vth ifrå them.

34. Och någre män höllo sigh in til honom, och trodde: ibland hwilka war Dionysius, en af Rådet, och een qwinna, benämnd Damaris, och andre medh them.

18. Capitel.

Tädan kom Paulus til Corinthum: ther arbetade han hoos en paulunsmakare, och lärde i Synagogon, v. 1. Men Judarna talade hädelse emot honom: doch trodde månge af Hedningarna, v. 5. Och Judarna beklagade honom för landzhöfdingan; men han wille intet höra them, v. 12. Ther ifrå drog han til Syrien; och i Kenchrea, v. 18, lät han raka sitt hufwud: drog så igenom Ephesus, Cesareen, Antiochien, Galatien, och Phrygien, v. 22. Tå kom til Ephesus en Jude, benämnd Apollo, han talade drifteliga i Synagogon, bewisandes at Jesus war Christus, v. 24.

Ther efter foor Paulus af Athen, och kom til Corinthus:

2. Och ther fan han en Juda, benämnd Aqwila, bördig af Ponto, then nyliga kommen war af Walland, och Priscilla hans hustru: ty Claudius hade budit vppå, at alle Judar skulle fara vth af Rom; och hölt han sigh in til them:

3. Ty han war af samma handwerck; och blef när them, och arbetade: och war theras handwerck at giöra paulun.

4. Och disputerade han vthi Synagogon på alla Sabbather, dragandes ther til både Judar och Greker.

5. Och tå Silas och Timotheus kommo ifrå Macedonien, twingade Anden Paulus at betyga Judomen, at Jesus war Christus.

6. Och tå the sade ther emot, och talade hädelse, skakade han kläden, och sade til them: Edart blodh ware öfwer edart hufwud: här efter går jagh nu oskyldig til Hedningarna.

7. Och så gick han tädan, och kom vthi ens mans huus som heet Justus, then ther war en gudfruchtig man, hwilkens huus war hardt widh Synagogon.

8. Men Crispus Öfwersten för Synagogon, trodde Herranom, medh alt sitt huus: och månge Corinthier, som på hörde, trodde och läto sigh döpa.

9. Och sade Herren til Paulum vthi een syyn om natten: Fruchta tigh intet, vtan tala, och tig icke:

10. Ty jagh är medh tigh, och ingen skal binda til at giöra tigh skada: ty jagh hafwer mycket folck i thenna staden.

11. Så blef han ther ett åhr, och sex månader, lärandes them Gudz ord.

12. Men tå Gallion war landzhöfding öfwer Achaia, reste Judarna sigh vp endrächteliga emot Paulum, och hade honom fram för domstolen,

13. Säijande: Thenne mannen gifwer menniskiomen in at dyrka Gudh emot lagen.

14. Och som Paulus nu achtade vplåta sin mun, sade Gallion til Judarna: Wore någor orätt skedd, eller någor dråpelig ogierning, wore wäl tilbörligit at jagh hörde eder, J Judar:

15. Men, är något spörsmål om ord och namn, och om edor lagh, ther mågen J sielfwe see eder om: ty ther öfwer wil jagh ingen domare wara.

16. Och han dref them ifrå domstolen.

17. Tå togo alle Grekerna fatt på Sosthenes, Öfwerstan för Synagogon, och slogo honom fram för domstolen: och Gallion skiötte ther intet om.

18. Sedan Paulus hade tå warit ther i lång tijd, helsade han bröderna, och seglade sina färde til Syrien, och fölgde honom Priscilla och Aqwila; och han rakade sitt hufwud i Kenchrea: ty han hade ett löfte.

19. Och kom tädan til Ephesum, och ther lät han them blifwa: men han gick in i Synagogon, och disputerade medh Judarna.

20. Och the bådo honom, at han skulle blifwa i längre tijd när them: tå wille han icke;

21. Vtan han helsade them, säijandes: Jagh måste ju änteliga wara i Jerusalem i then högtiden som instundar: men sedan wil jagh komma til eder igen, om Gudh wil. Och så foor han ifrån Epheso.

22. Och han kom til Cesareen: och tå han hade warit vppe, och helsat församlingena, foor han nedh til Antiochien.

23. Och sedan han ther i någon tijd warit hade, foor han sina färde, och wandrade alt bort åth genom Galatiska landet och Phrygien, styrckiandes alla Lärjungarna.

24. Tå kom til Ephesum en Jude, benämnd Apollos, bördig af Alexandrien, en wältalig man, och mächtig i Skrifterna.

25. Thenne war vnderwist i Herrans wägh; och talade, vptänder i Andanom, och försummade icke lära thet Herranom tilhörde, och wiste allenast säija af Johannis döpelse.

26. Och han begynte dristeliga tala vthi Synagogon. Tå Priscilla och Aqwila hörde honom, togo the honom til sigh, och vthtydde för honom ännu grundeligare Gudz wägh.

27. Och tå han wille färdas til Achaia, skrefwo bröderna, och förmanade Lärjungarna, at the skulle vndfå honom. Och tå han fram kom, war han them som trodde, mycket til tröst genom nådena.

28. Ty han öfwerwan Judarna skarpeliga, och vppenbarliga bewisade medh Skrifterna, at Jesus war Christus.

19. Capitel.

När Paulus åter kom til Ephesum, woro ther någre som woro döpte medh Johannis döpelse: them lade Paulus händerna vppå; och the fingo then Helga Anda, v. 1. Men Paulus lärde i Synagogon, och i Tyranni schola, och giorde stoor vnderwerck, v. 8. Ther woro ock beswärjare, som wille vthdrifwa en diefwul; men the kunde intet, v. 13. Månge vpbrände sina böcker ther trulkånst vthi war, v. 19. På then tiden skedde ett vplop, thet en guldsmed åstadh kom, som heet Demetrius: ty han fruchtade om sitt handwerck, och om Diane tempel, för Pauli predikan skul, v. 23. Tå kom Canceleren, och talade medh folcket, och stillade bullret, v. 35.

Och begaf sigh, medan Apollos war i Corintho, at Paulus wandrade genom the öfra landen, och kom til Ephesum: ther fan han några Lärjungar;

2. Och han sade til them: Hafwen J fått then Helga Anda, sedan J trodden? Tå sade the til honom: Wij hafwe icke ens hördt, om någor Helig Ande är til.

3. Och han sade til them: Hwar medh ären J tå döpte? The sade: Medh Johannis döpelse.

4. Tå sade Paulus: Johannes döpte medh bättringens döpelse, och sade folckena, at the skulle troo på then som komma skulle efter honom; thet är, på Christum Jesum:

5. Och at, tå the thet hörde, läto the döpa sigh i Herrans Jesu namn.

6. Och tå Paulus lade händer på them, kom then Helige Ande öfwer them; och the begynte tala medh tungomål, och propheterade.

7. Och alle thesse woro widh tolf män.

8. Och han gick in i Synagogon, och talade dristeliga i tre månader, disputerade och rådde til Gudz rike.

9. Och efter thet någre af them wordo förhärde, och icke trodde, vtan talade illa om then wägen för then meniga man, gick han ifrå them, och afskilde Lärjungarna, disputerandes dageliga vthi ens mans schola, som heet Tyrannus.

10. Och thetta gick så til i tw åhr: så at alle the som bodde i Asien, hörde Herrans Jesu ord, både Judar och Greker.

11. Och Gudh giorde icke ringa krafter genom Pauli händer:

12. Så at the ock togo swettedukar och skiörte, som widh hans krop hade kommet, och lade på the siuka: och siukdomen gick vthaf them, och the onde andar foro vth.

13. Så woro någre Judar beswärjare, som foro omkring, the togo sigh före åkalla Herrans Jesu namn, öfwer them som hade the onda andar, säijande: Wij beswärje eder widh Jesum, then Paulus predikar.

14. Och ibland them som thetta giorde, woro en Judes siu söner, Scewe öfwersta Prestens.

15. Tå swarade then onde anden, och sade: Jesum känner jagh wäl, och Paulum weet jagh wäl; men ho ären J?

16. Och mannen som then onde anden vthi war, språng vppå them, och wardt them öfwermächtig; och kastade them vnder sigh, så at the nakne och sargade vndflydde vthaf thet huset.

17. Och thetta wardt allom wetterligit, både Judom och Grekom som bodde i Epheso: och en räddhoge föll öfwer them alla, och Herrans Jesu namn wardt storliga prisat.

18. Och månge af them som trodde, kommo och bekände, och förkunnade hwad the vthrättat hade.

19. Men månge af them som förwetna kånster brukat hade, båro fram böckerna, och brände vp i hwars mans åsyn: och tå theras wärde räknat wardt, wardt thet funnet til femtijo tusend penningar.

20. Så fast wäxte tå Herrans ord, och kom til macht.

21. Tå thetta skedt war, satte Paulus sigh före i Andanom, at fara genom Macedonien och Achaia til Jerusalem, säijandes: När jagh hafwer warit ther, måste jagh ock see Rom.

22. Tå sände han til Macedonien, twå af them som honom tiente, nemliga Timotheum, och Erastum; men sielf blef han qwar til en tijd i Asien.

23. På then tiden wardt icke litet buller om then wägen.

24. Ty thet war en guldsmed, benämnd Demetrius, som giorde silftempel til Diana, ther the en stoor winning af hade, som thet handwerck brukade:

25. Hwilka han tilhopa kallade, och the ther slijkt arbete plägade bruka, och sade: J män, J weten at wij hafwe wår näring af thetta handwercket:

26. Och J seen och hören, at thenne Paulus hafwer bedragit eij allenast i Epheso, vtan så när i hela Asien, och förwändt mycket folck, säijandes, at thet är icke gudar, som giöras medh menniskio händer.

27. Och warder icke allenast gällandes then delen af wårt handwerck, at thet nederlägs; vtan jemwål ock at then stora gudinnones Diane tempel, warder för intet hållet: och måtte tå skee, at hennes härlighet afkommer, then doch hela Asien och hela werlden dyrkar.

28. När the thetta hörde, wordo the fulle medh wrede, och ropade, säijande: Stoor är the Ephesiers Diana.

29. Och i hela staden wardt ett vplop: och the föllo hasteliga til, alle medh ett modh in på skådoplatsen, och togo fatt på Gaius, och Aristarchus, som woro af Macedonien, och af Pauli sällskap.

30. Och Paulus wille gånget in i hopen til folcket: tå wille Lärjungarna thet icke tilstädia.

31. Sände ock någre af the Öfwersta i Asien, som hans wänner woro, til honom, och bådo, at han skulle icke gifwa sigh in på platsen.

32. Och andre ropade annat: ty menigheten war förbistrad, och mästa delen wiste icke, för hwad saak the woro församlade.

33. Och somlige af folcket drogo Alexandrum fram, then Judarna framstötte. Tå teknade Alexander medh handene, at the skulle wara tyste, och achtade förswara sigh för folcket.

34. När the förnummo, at han war en Jude, ropade the alle medh en mun, så när i twå timar, säijande: Stoor är the Ephesiers Diana.

35. Tå Canceleren hade stillat folcket, sade han: J män af Epheso, ho är then menniskia som icke weet, at Ephesiers stadh dyrkar then stora gudinnan Diana, och thet beläte som af himmelen nederkommet är?

36. Så efter ther säger ingen emot, måsten J stilla eder, och intet orådeligit företaga.

37. J hafwen dragit thessa männerna fram, som hwarken äro kyrkioröfware, eller edor gudinnos försmädare.

38. Om Demetrius, och the medh honom äro af hans handwerck, hafwa saak emot någon, så hafwer man Rådh, och rättgång, och fogtar: ther må the klaga och swara hwar annan.

39. Men hafwen J om något annat handla, tå må thet åthskiljas vthi någon tilbörlig samqwämd.

40. Ty thet är fahra, at wij komme i skul, för thet vplop som i dagh skedt är, efter ingen saak på färde är, ther wij kunne någon skiäl af taga til thetta vplop. Och tå han thet sagt hade, lät han folcket gå.

20. Capitel.

Efter thet vplopet drog Paulus omkring i Macedonien, Grecien, och Asien, v. 1. J Troade vpwäckte han en yngling, som föll sigh til dödz vthur ett fenster, v. 7. Sedan drog han til Asson; och tädan til Miletum, v. 13. Ther kallade han til sigh Presterna i Epheso, och påminte them hwad han i Asien lidit hade, och ännu lida skulle i Jerusalem, v. 17. Förmanandes them til stadighet, vthi then lära som han them förkunnat hade: och at the skulle hafwa acht på församlingen, v. 25. Så befalte han them Gudh: och när the bedit hade, gick han til skeps, v. 32.

Tå nu vplopet wardt stillat, kallade Paulus Lärjungarna til sigh, och helsade them, och foor sina färde til at draga in vthi Macedonien.

2. Och när han hade wandrat genom the landzändar, och förmanat them medh mycket taal, kom han in i Grekeland:

3. Och han blef ther i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för rådh, at wända om igen genom Macedonien.

4. Och fölgde honom alt in til Asien, Sopater af Bereen; och af Thessalonica, Aristarchus, och Secundus, och Gaius af Derbe, och Timotheus; och af Asien, Tychicus, och Trophimus.

5. Thesse foro fram före, och bidde oß i Troade.

6. Men wij segladom af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom til them i Troade innan fem dagar; och töfwade ther i siu dagar.

7. På en Sabbath, tå Lärjungarna kommo tilsammans til at bryta brödet, hade Paulus ett taal för them, efter han wille annan dagen färdas, och fördrögde han talet in til midnatt.

8. Och mång lius woro vptänd i salen ther the församlade woro.

9. Så satt ther en yngling vthi ett fenster, benämnd Eutychus, och war förtyngd af swår sömn: och widh Paulus länge talade, tog sömnen honom så swårliga, at han föll nedh af tredie botnen, och wardt vptagen döder.

10. Tå steg Paulus nedh, och lade sigh på honom, och tog omkring honom, och sade: Warer icke bedröfwade; ty siälen är ännu vthi honom.

11. Sedan gick han vp igen, och bröt brödet, och åt: och talade sedan länge medh them, til thes thet dagades; och så färdades han.

12. Och hade the then ynglingen fram lefwandes; och woro ther af icke litet tröstade.

13. Men wij stegom til skeps, och forom tädan til Asson, achtandes ther intaga Paulum: ty han hade så skickat, och han wille fara landwägen.

14. När wij tilhopa kommom i Asson, togo wij honom in, och kommom sedan til Mitylenen.

15. Tädan seglade wij, och kommom dagen näst efter in moot Chium: och så dagen ther efter, kommom wij til Samum, och töfwade i Trogillio; och nästa dagen efter, kommom wij til Miletum.

16. Ty Paulus hade satt sigh före at segla fram om Ephesus, på thet at han icke skulle förtöfwa sigh i Asien: ty han hastade sigh, om mögeligit hade warit, at han kunde warit i Jerusalem om Pingsdagarna.

17. Och sände han af Mileto bodh til Ephesum, och kallade til sigh Presterna i församlingene.

18. När the kommo til honom, sade han til them: J weten, huruledes jagh hafwer warit när eder altid, ifrå första dagen jagh kom in i Asien;

19. Tienandes Herranom medh all ödmiukhet, och medh många tårar och frestelse, som migh wederforos af Judarnas försåt.

20. Så at jagh hafwer intet försumat, thet eder kunde wara til nytto, at jagh ju hafwer förkunnat eder, och lärdt eder vppenbarliga, och synnerliga:

21. Betygandes både för Judar ock Greker, then bättring som är in för Gudh, och then troo som är til wår Herra Jesum Christum.

22. Och nu sij, jagh bunden i Andanom, färdas til Jerusalem, icke wetandes hwad migh ther öfwergå skal:

23. Vtan at then Helge Ande i alla städer betygar, och säger, at boijor och bedröfwelse står migh före.

24. Doch achtar jagh thet intet; eij heller är migh sielfwom mitt lijf kärt: på thet jagh skal fulkomna mitt lop medh glädie, och thet ämbete som jagh anammat hafwer af Herranom Jesu, til at betyga Evangelium om Gudz nådh.

25. Och nu sij, jagh weet, at här efter fån J icke see mitt ansichte J alle, ther jagh fram farit hafwer, och predikat Gudz rike.

26. Therföre betygar jagh eder på thenna dagen, at jagh oskyldig är för allas blodh:

27. Ty jagh hafwer icke försumat, medh mindre jagh hafwer förkunnat eder alt Gudz rådh.

28. Så hafwer nu acht på eder, och på allan hiorden, i hwilkom then Helge Ande hafwer eder satt til Biskopar, at regera Gudz församling, hwilka han hafwer förwerfwat medh sitt blodh.

29. Ty jagh weet thet, at sedan jagh skils ifrån eder, skola komma ibland eder swåra vlfwar, the ther hiorden icke spara skola.

30. Och af eder sielfwom skola män vpkomma, som tala skola thet orätt är, och draga lärjungar til sigh.

31. Therföre waker, och täncker vppå, at jagh i try åhr, natt och dagh, icke hafwer återwändt förmana hwar och en medh tårar.

32. Och nu, bröder, befaller jagh eder Gudi, och hans nådz orde, hwilken mächtig är vpbyggia eder, och gifwa eder arfwedeel ibland allom them som helgade warda.

33. Jngens mans silfwer, eller guld, eller kläder hafwer jagh begärat.

34. Men J weten sielfwe, at thessa händerna hafwa tient til min nödtorft, och theras som medh migh woro.

35. All ting hafwer jagh wijst eder, at så måste man arbeta, och vptaga the swaga, och tänckia på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifwa än taga.

36. Och när han thetta sagt hade, föll han på sin knä, och bad medh allom them.

37. Och wardt en stoor grååt medh allom them: och the föllo Paulo om halsen, och kyste honom;

38. Sörjande mäst för thet ordet skul, som han sagt hade, at the skulle icke meer få see hans ansichte. Och så fölgde the honom til skeps.

21. Capitel.

Jfrå Mileto seglade han til Tyrus, v. 1. Ther ifrå til Ptolemais, och til Cesareen; och kom i Philippi Evangelistens huus: ther propheterade Agabus, hwad Paulo hända skulle i Jerusalem, v. 7. Men Paulus lät intet förhindra sigh, vtan drog til Jerusalem, och helsade bröderna, v. 12. The gåfwo honom rådh, at han skulle rena sigh medh några flere, och gå in i templet, v. 20. När Judarna fingo see honom, giorde the ett vplop, och togo fatt på honom, v. 27. Tå höfwitzmannen fick thet höra, tog han honom vthu theras händer, v. 31. Paulus begärer, och får låf at tala, v. 37.

Som nu skedde, at wij lade af tädan, och foro ifrå them, kommo wij rätta kosen til Coum: och dagen näst efter til Rhodum, och tädan til Patara.

2. Och ther finge wij ett skep som achtade sigh til Phenicien, ther stego wij vthi, och ladom vthaf.

3. Och som Cypren begynte komma oß i sichtet, lätom wij thet på wänstro handena, och segladom til Syrien, och kommom til Tyrum: ty ther lossade skepet vp ladningena.

4. Och efter wij funne ther Lärjungar, blefwe wij ther i siu dagar. Och the sade Paulo genom Andan, at han skulle icke fara vp til Jerusalem.

5. Och tå the dagar förlupne woro, droge wij wåra färde: och the fölgde oß alle, samt medh hustrur och barn, til thes wij kommom vthu staden: och på stranden fölle wij på knä, och bådom.

6. Och sedan wij hade helsat hwar annan, ginge wij til skeps; och the gingo til sitt igen.

7. Men wij hölle seglatsen fram ifrå Tyro, och kommom neder til Ptolemais: och ther helsade wij bröderna, och blefwe ther en dagh medh them.

8. Dagen ther efter, kommom wij, som wore medh Paulo, til Cesareen; och gingom in vthi Philippi Evangelistes huus, hwilken en war af the siu, och blefwom när honom.

9. Och han hade fyra döttar, jungfrur som propheterade.

10. Och medan wij worom ther i många dagar, kom ther en Prophete til vthaf Judeen, benämnd Agabus.

11. Tå han war kommen til oß, tog han Pauli bälte, och bandt sigh fötter och händer, och sade: Thet säger then Helge Ande; then man som thetta bältet tilhörer, skola Judarna så binda i Jerusalem, och antwarda honom i Hedninga händer.

12. När wij thetta hörde, bådom wij, och the som vthaf then staden woro, at han icke skulle draga vp til Jerusalem.

13. Tå swarade Paulus, och sade: Hwad giören J, gråtandes, och bedröfwandes mitt hierta? Jagh är redebogen, icke allenast bindas, vtan jemwäl döö i Jerusalem, för Herrans Jesu namn skul.

14. Och efter han lät intet säija sigh, gåfwe wij oß til fridz, säijande: Warde Herrans wilje.

15. Efter the dagar, redde wij oß til, och forom vp til Jerusalem.

16. Ock kommo någre Lärjungar medh oß af Cesareen, the ther medh sigh hade en gamlan Lärjunga, som war af Cypren, benämnd Mnason, när hwilkom wij gästa skulle.

17. Och när wij komme til Jerusalem, vndfingo oß bröderna gierna.

18. Dagen ther efter gick Paulus medh oß in til Jacobum; och alle the Äldste församlades.

19. Tå han them helsat hade, förtälde han them altsammans thet ena medh thet andra, som Gudh giordt hade, genom hans tienst, ibland Hedningarna.

20. Tå the thet hörde, prisade the Herran, och sade til honom: Tu seer, käre broder, huru mång tusend Judar äro som troo; och alle hafwa nijt om lagen.

21. Och the hafwa hördt af tigh, at tu lärer alla the Judar som boo ibland Hedningarna, at the skola träda ifrå Mose lagh; säijandes, at the icke skola omskära sin barn, och icke wandra efter som waant är.

22. Hwad är thet tå? Then menige man måste äntliga församlas: ty the få wäl höra, at tu äst kommen.

23. Så giör nu som wij säije tigh: Wij hafwe här fyra män, som löfte hafwa på sigh.

24. Them tag til tigh, och rena tigh medh them, och bekosta ther något vppå, at the raka sitt hufwud: och ther af kunna alle weta, at thet är intet som the hördt hafwa om tigh; vtan at tu ock så wandrar, at tu ock håller lagen.

25. Men the Hedningar som widh trona tagit hafwa, them hafwe wij tilskrifwit, och beslutit, at the intet sådant behöfwa at hålla: vtan at the taga sigh wahra för thet afgudom offrat är, och för blodh, och för thet som förqwafdt är, och för bolerij.

26. Dagen ther efter, tog Paulus männerna til sigh, och lät rena sigh medh them: och gick in i templet, förkunnandes at reningsdagarna woro fulbordade, til thes vthoffrat war, för hwar och en af them.

27. Tå the siu dagar när vthe woro, och the Judar som woro af Asien, fingo see honom i templet, vprette the alt folcket, och togo fatt på honom,

28. Ropande: J män af Jsrael, hielper; thetta är then man, som alla allestädz lärer, emot folcket, emot lagen, och emot thetta rumet: och ther vthöfwer hafwer han dragit Greker in i templet, och giordt thetta helga rumet oskiärdt.

29. Ty the hade sedt Trophimus af Epheso i staden medh honom; och meente at Paulus hade haft honom in i templet.

30. Och wardt ett vplop i hela staden, och folcket församlades, och togo Paulum, och drogo honom vthu templet. Och strax wordo portarna tilläste.

31. Och som the wille dräpit honom, fick then öfwerste höfwitzmannen för krigsfolcket bodh, huru hela Jerusalem war vprest.

32. Tå tog han strax til sigh krigsknechterna och höfwitzmännerna, och kom löpandes til them: och när the fingo see höfwitzmannen och krigsknechterna, wände the igen at slå Paulum.

33. Och gick höfwitzmannen fram, och tog fatt på honom, och lät binda honom medh twå kädior: och sporde ho han war, eller hwad han giordt hade.

34. Men ibland folcket ropade then ene så, och then andre så: och efter han kunde intet förfara thet wist war, för sorlet skul, lät han föra honom i lägret.

35. Och när han kom til trapporna, hände sigh, at krigsknechterna måste bära honom, för öfwerwåld skul som gick af folckena.

36. Ty ther fölgde ganska mycket folck efter, och ropade: Tag bort honom.

37. Och som nu Paulus begynte komma in i lägret, sade han til höfwitzmannen: Må jagh ock tala medh tigh? Tå sade han: Kant tu tala Grekisko?

38. Äst icke tu then Egyptiske mannen, som för thessa dagar giorde ett vplop, och hade vth i öknena fyratusend mördare?

39. Tå sade Paulus: Jagh är en Judesk man, af Tarsen i Cilicien, en borgare i then namnkunniga staden: jagh beder tigh, städ til at jagh må tala til folcket.

40. Och han tilstadde thet. Tå stod Paulus på trappone, och teknade til folcket medh handene. Tå nu wardt een stoor tysta, talade han til them på Ebreiskt måål, säijandes:

22. Capitel.

Tå begynte Paulus förtälja Judomen hwar han war född och vptuchtad; och huru han förfölgde the Christna, v. 1. Thernäst, huru Jesus syutes honom; och huru han blef döpt af Anania, v. 6. Och huru Herren syntes honom i Jerusalem, och sände honom til at predika Hedningomen, v. 17. Tå begynte åter Judarna ropa på honom; men hofwitzmannen böd hudflängia och ransaka honom: doch, efter han hörde at han war Romersk, lät han honom löös, och lät förhöra honom för Rådet, v. 22.

J Män, bröder, och fäder, hörer min vrsäkt, som jagh nu giör för eder.

2. Och tå the hörde, at han talade på Ebreisko til them, thes meer liud gåfwo the honom. Och han sade:

3. Jagh är en Judesk man, född i Tarsen i Cilicien; men vpfödd här i staden, widh Gamaliels fötter, granneliga lärder vthi fädernas lagh, hafwandes nijt om Gudh, såsom ock J alle i thenna dagh.

4. Och hafwer förfölgdt thenna wägen alt in til döden, bindandes, och kastandes i fängelse, både män och qwinnor.

5. Såsom ock öfwerste Presten migh witne är, och hele hopen af the Äldsta: af hwilkom jagh hade taget bref til bröderna, och foor til Damascum, at föra ock them som ther woro bundna til Jerusalem, at the skulle blifwa näpste.

6. Så hände sigh, widh jagh war på wägen, och kom in moot Damascum, widh middags tijd, at ett stort skeen af himmelen liungade kring om migh hasteliga.

7. Och jagh föll nedh på jordena, och hörde ena röst, säijandes til migh: Saul, Saul, hwij förföljer tu migh?

8. Och jagh swarade: Ho äst tu, Herre? Sade han til migh: Jagh är Jesus af Nazareth, then tu förföljer.

9. Och the som medh migh woro, sågo skenet, och wordo förfärade; men röstena hörde the intet hans som talade medh migh.

10. Tå sade jagh: Herre, hwad skal jagh giöra? Tå sade Herren til migh: Statt vp, och gack in i Damascum; och ther skal tigh sagt warda, om alt thet tigh förelagt är til at giöra.

11. Och efter jagh såg intet, för then klarheten skul som gick af thet skenet, wardt jagh ledd widh handena af mina följare som medh migh woro, och kom in i Damascum.

12. Och ther war en gudfruchtig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rychte hafwandes när alla Judar som ther bodde:

13. Han kom til migh, och stod, och sade til migh: Saul, käre broder, haf tin syyn igen. Och i samma stundene fick jagh min syyn, och såg honom.

14. Tå sade han: Wåra fäders Gudh hafwer beredt tigh, at tu skalt känna hans wilja, och see then Rättferdiga, och höra röstena af hans mun:

15. Ty tu skalt wara honom ett witne för alla menniskior, om thet tu sedt och hördt hafwer.

16. Och nu, hwad töfwar tu? Statt vp, och lät tigh döpa, och twå af tina synder, åkallandes Herrans namn.

17. Tå hände sigh, at när jagh war kommen igen til Jerusalem, och bad i templet, at jagh wardt tagen vthi ena syyn:

18. Och såg honom, säijandes til migh: Lät lida tigh, och gack snarliga vthu Jerusalem; ty the warda icke anammande titt witnesbyrd om migh.

19. Och jagh sade: Herre, the weta sielfwe, at jagh drog i hächtelse, och hudflängde allestädz i Synagogorna them som trodde på tigh.

20. Och tå tins witnes Stephani blodh vthgutit wardt, war jagh ock medh, och samtyckte hans dödh, och wachtade theras kläder som dråpo honom.

21. Och han sade til migh: Gack; ty jagh wil sända tigh fierran bort til Hedningarna.

22. Men the hörde honom alt in til thetta ordet. Tå vphofwo the sina röst, och sade: Tag bort sådana menniskio af jordene: ty thet är icke tilbörligit, at han skal lefwa.

23. Och tå the så ropade, och kastade sin kläder af, och hofwo stofft vp i wädret;

24. Lät höfwitzmannen leda honom in i lägret, och böd, at han skulle hudflängias, och ransakas, at han måtte få weta, för hwad saak the hade så ropat på honom.

25. Och tå han honom bundet hade medh togh, sade Paulus til vnderhöfwitzmannen som när stod: Mågen J ock hudflängia någon Romersk man, och odömdan?

26. Tå vnderhöfwitzmannen thet hörde, gick han til öfwersta höfwitzmannen, och bodade honom, säijandes: Hwad wilt tu giöra; ty thenne mannen är en Romare.

27. Tå gick öfwersta höfwitzmannen til honom, och sade: Säg migh, äst tu ock en Romare? Tå sade han: Ja.

28. Tå swarade höfwitzmannen: Jagh hafwer köpt thetta borgerskapet medh een stoor summo. Tå sade Paulus: Jagh är ock födder (en Romare).

29. Och strax gingo the ifrå honom, som skulle hafwa ransakat honom: och höfwitzmannen begynte fruchta, sedan han fick weta, at han war en Romare, och at han hade bundet honom.

30. Dagen ther efter wille han weta förwisso, för hwad saak han war beklagad af Judomen: och löste honom vthu banden, och lät öfwersta Presterna komma tilhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för them.

23. Capitel.

Som han nu begynte tala för Rådet, böd öfwerste Presten at the skulle slå honom på munnen, v. 1. Och efter Paulus sade sigh wara en Pharisee, och hafwa hopp om vpståndelsen, wordo the Pharise er och Sadduceer oense, v. 6. Therföre lät höfwitzmannen åter föra honom i lägret: och Herren tröstade honom om natten, i een syyn, v. 10. Dagen ther efter hade Judarna bestält ett försåt, som skulle dräpa Paulum, v. 12. Men när thet blef kungiordt höfwitzmannenom, v. 16. Lät han något krigsfolck draga medh honom, och förskref honom til Felicem landzhöfdingan, som war i Cesareen, v. 22.

Tå såg Paulus på Rådet, och sade: J män och bröder, jagh hafwer wandrat för Gudi vthi ett godt samwet, alt in til thenna dagh.

2. Tå böd then öfwerste Presten Ananias them som ther när stodo, at the skulle slå honom på munnen.

3. Tå sade Paulus til honom: Gudh skal slå tigh, tu hwitmenada wägg: sitter tu, och skalt döma migh efter lagen, och biuder slå migh emot lagen?

4. Och the ther när stodo, sade: Bannar tu Gudz öfwersta Prest?

5. Tå sade Paulus: Jagh wiste icke, käre bröder, at han war öfwerste Prester; ty thet är skrifwit: Tu skalt icke banna tins folcks öfwersta.

6. Och efter Paulus wäl wiste, at en part af them woro Sadduceer, och annan parten Phariseer, ropade han in för Rådet: J män och bröder, jagh är en Pharisee, och en Pharisees son: jagh warder dömder för hoppet och the dödas vpståndelse skul.

7. Och tå han thet sagt hade, wardt een twedrächt emellan the Phariseer, och the Sadduceer; och hopen wardt söndrad.

8. Ty the Sadduceer säija, at ingen vpståndelse är, och ingen Ångel, och ingen Ande; men the Phariseer bekänna båda.

9. Och så wardt ett stort roop. Och the Skriftlärde, af thet Phariseeska partij, stodo vp, och begynte kämpas, och sade: Wij finnom intet ondt medh thenna mannen: om så kan hända, at Anden hafwer talat medh honom, eller en Ängel, så lät oß icke strida emot Gudh.

10. Och efter thet begynte warda ett stort vplop, fruchtade öfwerste höfwitzmannen, at the skulle sönderslita Paulum; och lät krigsknechterna gå nedh, och ryckia honom bort ifrå them, och föra honom i lägret.

11. Och nattena ther efter, stod Herren när honom, och sade: War widh ett godt modh, Paule; ty såsom tu hafwer witnat om migh i Jerusalem, så måste tu ock witna i Rom.

12. Tå dager wardt, slogo sigh tilhopa någre af Judarna, och förbannade sigh, at the hwarken äta eller dricka skulle, til thes the hade dräpit Paulum:

13. Och woro meer än fyratijo män, som så hade sworet sigh tilhopa.

14. Thesse gingo til the öfwersta Presterna, och til the Äldsta, och sade: Wij hafwe widh förbannelse beplichtat oß sielfwa, ingen ting smaka, til thes wij hafwe dräpit Paulus.

15. Så måån J nu förkunna öfwersta höfwitzmannenom och Rådet, at han hafwer honom fram för oß i morgon, lika som wij wille få weta något wissare om honom: men förr än han kommer fram, äre wij redo, til at dräpa honom.

16. Tå Pauli systerson hörde sådana försåt; kom han, och gick in i lägret, och bodade thet Paulo.

17. Tå kallade Paulus til sigh en af the vnderhöfwitzmän, och sade: Haf thenna ynglingen bort til öfwersta höfwitzmannen; ty han hafwer något vnderwisa honom.

18. Och han tog honom medh sigh, och hade honom til öfwersta höfwitzmannen, och sade: Paulus som bunden är, kallade migh til sigh, och bad at jagh skulle hafwa thenna ynglingen til tigh, som något hafwer säija tigh.

19. Tå tog öfwersta höfwitzmannen honom widh handena, och gick afsides medh honom, och frågade honom: Hwad är thet som tu hafwer vnderwisa migh?

20. Tå sade han: Judarna hafwa samfält sigh, at the wilja bedia tigh, at tu skalt i morgon lata Paulum komma vth för Rådet, såsom the wille vthfråga något wissare om honom.

21. Men lyd them intet: ty meer än fyratijo män af them, wilja wara i försåt för honom, the sigh förbannat hafwa, at the icke skola äta eller dricka, til thes the hafwa dräpit honom: och nu äro the redo, och wänta, at tu thet vthlåfwa skalt.

22. Sedan lät öfwersta höfwitzmannen ynglingen gå sina färde, och böd honom, at han för ingom säija skulle, at han honom sådant vnderwist hade.

23. Och kallade til sigh twå vnderhöfwitzmän, och sade: Giörer redo twhundrade krigsknechtar, at the fara til Cesareen; och siutijo resenärar, och twhundrade skyttor, til tredie timan på natten.

24. Och tilreder någon fartyg, ther man kan sättia Paulum vppå, at the måga föra honom oskaddan til landzhöfdingan Felicem.

25. Och skref ett bref widh thetta sinnet:

26. Claudius Lysias, them mächtiga landzhöfdinganom Felici, helso.

27. Thenna mannen hade Judarna gripit, och wille dödat honom: och ther kom jagh til medh krigsfolcket, och tog honom ifrå them, efter jagh förnam at han war en Romare.

28. Och när jagh wille weta sakena, som the hade emot honom, lät jagh honom komma in för theras Rådh.

29. Så fan jagh, at han skyldter wardt om någor spörsmål i theras lagh: och doch ingen skul hade som dödh eller hächtelse wärd war.

30. Och wardt migh vnderwist om försåt, som Judarna hade bestält för honom: och strax sände jagh honom til tigh, och böd hans åklagare, at hwad the hafwa emot honom, thet skola the säija för tigh. Faar wäl.

31. Tå togo krigsknechterna Paulum, efter som them befalt war, och förde honom om nattena til Antipatridem.

32. Och dagen ther efter, läto the resenärarna följa honom, och the kommo igen i lägret.

33. När the kommo til Cesareen, och fingo landzhöfdingan brefwet; hade the ock theslikes Paulum fram för honom.

34. Tå landzhöfdingen hade läsit brefwet, och frågat honom af hwad land han war; och hade förstådt, at han war af Cilicien, sade han:

35. Jagh wil höra tigh när tine äklagare komma ock tilstädes. Och lät förwara honom vthi Herodis rådhuus.

24. Capitel.

Fem dagar ther efter kom öfwerste Presten samt några andra, och beklagade honom i Cesareen, v. 1. Tå swarade Paulus, at han trodde alt thet i lagen och Propheterna skrifwit war, v. 10. Och sade sigh wara oskyldig i alt thet the beklagade honom före, v. 17. Men Felix skiöt saken op, och hade honom sedan ofta för sigh, v. 22. Och han hade honom fången i tw åhr: sedau lefde han honom fångnan Porcio Festo, som blef landzhöfding i hans stadh, v. 27.

Efter fem dagar, foor öfwerste Presten Ananias nedh, medh the Äldsta, och medh en förspråkare, benämnd Tertullus: thesse gingo til landzhöfdingen emot Paulum.

2. Och tå han war förekallad, begynte Tertullus klaga, och säija:

3. At wij lefwe i mycken rolighet vnder tigh, och mång ting beställas i goda måtto i thesso folcke genom tina försichtighet, högmächtige Felix; thet anamme wij altid och allestädz gierna, medh all tacksäijelse.

4. Men på thet at jagh icke alt förlänge skal förhålla tigh, beder jagh tigh, at tu hörer oß någor fåå ord, för tin dygd skul.

5. Wij hafwe funnet thenna mannen wara skadelig, then vplop vpwäcker allom Judom öfwer hela werldena; och är en mästare för the Nazareners partij:

6. Then ock tilbudit hafwer giöra templet oskiärdt; then wij ock gripit hade, och wille dömt honom efter wår lagh.

7. Men höfwitzmannen Lysias kom ther til medh stora macht, och tog honom vthu wåra händer:

8. Biudandes, at hans åklagare skulle komma til tigh; af hwilkom tu kant sielfwer vthfråga, och låta tigh vnderwisa om all ärende, ther wij klage honom före.

9. Och Judarna sade ock ther til medh, at så war.

10. Tå swarade Paulus, när landzhöfdingen teknade honom, at han skulle tala: Efter jagh nu wäl weet, at tu nu i mång åhr hafwer domare warit för thetta folck, wil jagh medh thes frijare modh förswara migh.

11. Ty tu kant wäl märckia, at icke är meer än tolf dagar sedan jagh kom vp til Jerusalem, til at bedia.

12. Och hwarken funno the migh i templet disputera medh någrom, eller giöra något vplop ibland folcket, hwarken i Synagorna, eller i staden:

13. Och icke heller kunna the bewisa the stycker, ther the klaga migh före.

14. Doch bekänner jagh för tigh, at jagh så dyrkar mina fäders Gudh, efter then wägen, som the kalla partij, at jagh troor alt thet i lagen och Propheterna skrifwit är:

15. Och hafwer samma hoppet til Gudh, ther the ock sielfwe efter wänta, som är, at the dödas vpståndelse skal skee, både the rättferdigas, och orättferdigas.

16. Ja, för samma saak skul lägger jagh migh win om, hafwa ett obesmittat samwet, in för Gudh, och in för menniskior altid.

17. Men nu efter mång åhr, kom jagh, och skulle föra några almosor til mitt folck, och offer:

18. J hwilkom the funno migh, at jagh lät rena migh i templet, vthan alt vplop och buller.

19. Men någre Judar woro af Asten, hwilka nu borde wara här til städes för tigh, och klaga, om the något hade emot migh.

20. Eller säije thesse samme, om the funno någor oskiäl medh migh, medan jagh står här för Rådet.

21. Vtan för thetta ena ordet skul, tå jagh stod ibland them, och ropade om the dödas vpståndelse, dömes jagh af eder i dagh.

22. Tå Felix thetta hörde, förhalade han them; wäl wetandes, huru fatt war om thenna wägen, och sade: Tå höfwitzmannen Lystas kommer här nedh, wil jagh migh vnderwisa låta om edra saak.

23. Och befalte vnderhöfwitzmannen, at han skulle förwara Paulum, och låta honom hafwa roo, och ingen af hans förmena, at wara honom til tienst, eller gå til honom.

24. Efter några dagar, kom Felix medh sin hustru Drusilla, och hon war en Judinna. Tå kallade han Paulum före, och hörde honom om trona på Christum.

25. Men tå Paulus talade om rättferdighet, och om kyskhet, och om then tilkommande domen, wardt Felix förskräckt, och sade: Gack tina färde i thenna resone; när jagh får beläglig tijd ther til, wil jagh låta kalla tigh.

26. Men han förhoppades ock så, at han skulle få penningar af Paulo, på thet han skulle gifwa honom löös: för hwilka saak skul, han ock ofta kallade honom til sigh, och talade medh honom.

27. Tå nu tw åhr woro förlupne, kom Porcius Festus i Felix stadh: men Felix wille giöra Judomen til wilja, och lät Paulum blifwa efter sigh fången.

25. Capitel.

Strax Festus kom i landet, begynte Judarna handla medh honom emot Paulum; men han stämde them til Cesareen, v. 1. Tijt kommo the, och beklagade honom, v. 6. Tå wille Festus låta honom fara til Jerusalem; therföre skiöt Paulus sigh til Keisaren, v. 9. Efter några dagar kom Konung Agrippa nedh til Festum; honom berättade han Pauli saak, v. 13. Och hade Paulum fram för honom, v. 22.

Tå nu Festus war kommen i landet, foor han efter tre dagar vp ifrå Cesareen til Jerusalem.

2. Tå kommo then öfwerste Presten, och the ypperste af Judarna til honom emot Paulum, och förmanade honom;

3. Och bådo om ynnest emot honom, at han wille kalla honom til Jerusalem: och the satte försåt för honom, til at dräpa honom i wägen.

4. Tå swarade Festus, at Paulus skulle wäl förwaras i Cesareen; men innan en kort tijd, wille han draga tijt igen.

5. The som nu kunna ibland eder, (sade han), komme tijt nedh medh oß; och klage tå på honom, om the hafwa något emot honom.

6. Och sedan han hade töfwat ther när them meer än i tijo dagar, foor han nedh til Cesareen: och dagen ther efter, satt han för rätta, och lät Paulum komma fram.

7. Tå han fram kommen war, stodo the Judar kring om honom, som af Jerusalem nederkomne woro, och båro mång och swår klagomål före emot Paulum, som the icke bewisa kunde.

8. Och han förswarade sigh, at han intet brutit hade, hwarken emot Judalagen, eller emot templet, eller emot Keisaren.

9. Tå wille Festus giöra Judomen til wilja, och swarade Paulo, och sade: Wil tu fara vp til Jerusalem, och ther här om stå til rätta för migh?

10. Sade Paulus: Jagh står för Keisare rätt, och ther bör migh dömas: Judomen hafwer jagh ingen orätt giordt, såsom tu ock sielfwer bäst wetst.

11. Men hafwer jagh någrom giordt skada, eller något thet döden wärdt är, begått, tå wedersakar jagh icke döö: är thet ock intet sådant som the åklaga migh före, kan ingen gifwa migh them så bort: jagh skiuter migh til Keisaren.

12. Tå hade Festus samtaal medh Rådet, och swarade: Til Keisaren hafwer tu skutit tigh; til Keisaren skalt tu ock fara.

13. Och tå någre dagar woro framlidne, foro Konung Agrippa och Bernice nedh til Cesareen, och skulle helsa Festum.

14. Och medan the dwaldes ther i många dagar, förtälde Festus Konungenom Pauli saak, säijandes: Felix hafwer låtit här efter sigh en man fången:

15. Om hwilken, tå jagh kom til Jerusalem, vnderwiste migh the öfwerste Presterna, och Judarnas äldste, begärandes doom emot honom.

16. Och jagh swarade them: Thet är icke the Romerskas sedh, bortgifwa några menniskio til at förgiöras, förr än then som anklagad warder, hafwer åklagarena jämte sigh, och får rum til at förswara sigh i sakene:

17. Therföre tå the hijt kommo, vthan all fördröijelse, dagen ther efter satt jagh för rätta, och hade mannen före.

18. Tå åklagarena kommo före, båro the ingen saak fram, then jagh hade tänckt.

19. Men the hade någor spörsmål medh honom, om sina wantro, och om en som kallades Jesus, then död war, och Paulus stod ther vppå, at han lefde.

20. Men tå jagh icke förstod migh i sakene, sade jagh: Om han wille fara til Jerusalem, och ther stå til rätta ther om.

21. Och efter Paulus hade skotzmål, at Keisaren skulle känna om hans saak, lät jagh förwara honom, til thes jagh kunde sända honom til Keisaren.

22. Tå sade Agrippa til Festum: Jagh wille ock gierna höra mannen. J morgon, sade han, skalt tu få höran.

23. Dagen efter kom Agrippa och Bernice medh stort ståt, och gingo in på Rådhuset, medh höfwitzmännerna, och the yppersta i staden; och wardt Paulus efter Festi befalning framhafder.

24. Och sade Festus: Konung Agrippa, och J män alle som medh oß tilstädes ären: Här seen J then mannen, om hwilken hele hopen af Judarna hafwer bedit migh, både i Jerusalem, och här, ropandes, at honom borde icke lefwa länger.

25. Men jagh fan honom intet bedrifwit hafwa, thet döden wärdt war:

26. Men efter han skiöt sigh til Keisaren, så achtar jagh ock sända honom. Men hwad jagh skal skrifwa Herranom om honom thet wist är, hafwer jagh icke; hwarföre hafwer jagh nu honom här fram för eder, och mäst för tigh, Konung Agrippa, at när ther om ransakat är, må jagh hafwa hwad jagh skrifwa skal.

27. Ty migh synes orätt wara, at sända någon fången, och icke ther medh gifwa sakena tilkänna, för hwilka han anklagad är.

26. Capitel.

Tå talade Paulus för Agrippa om sina troo, och sitt hopp om vpståndelsen, v. 1. Theslikes, huru han förfölgde the Christna, v. 9. Och hwad honom hände på wägen til Damascum; huru han blef sänd til at predika, v. 12. Thetta hans taal war Festo sälsynt: men Agrippa dömde at han wäl kunde gifwas löös, hwar han icke hade skutit sigh til Keisaren, v. 24.

Tå sade Agrippa til Paulum: Tigh tilstädies, at tu talar för tigh. Tå räckte Paulus sina hand vth, och talade för sigh:

2. Jagh håller migh nu lycksaligan, at jagh skal förswara migh i dagh in för tigh, Konung Agrippa, i all the stycker, ther jagh öfwer anklagad warder af Judomen.

3. Alramäst medan jagh weet at tu äst förståndig på the sedwänjor, öch spörsmål, som ibland Judarna äro: hwarföre beder jagh tigh, at tu wille höra migh toleliga.

4. Mitt lefwerne ifrån vngdomen, huru thet af begynnelsen ibland thetta folck i Jerusalem warit hafwer, weta alle Judar,

5. Som migh förr kändt hafwa, om the wilja beståt: ty jagh hafwer warit en Pharisee, hwilket är thet strängesta partij vthi wår gudztienst.

6. Och nu står jagh här för rätten, för hoppet skul til thet löfte som skedt är til wåra Fäder af Gudi:

7. Til hwilket the tolf wår slächte förhoppas sigh komma skola, tienande Gudi stadeliga, natt och dagh: för thetta hopp skul, Konung Agrippa, warder jagh anklagad af Judomen.

8. Hwij warder thet hållet af eder otroligit, om Gudh vpwäcker the döda?

9. Jagh meente wäl hoos migh sielf, at jagh mycket giöra skulle, stridandes emot Jesu Nazareni namn:

10. Som jagh ock giorde i Jerusalem: och många heliga kastade jagh i fängelse, ther til jagh macht tagit hade af the öfwersta Presterna; och tå the dräpne wordo, förde jagh domen.

11. Och i alla Synagogor pinade jagh them ofta, och nödgade them til hädelse; och war them så mycket ondsinnig, at jagh förfölgde them ock vthi the främmande städer.

12. För hwilka saak, när jagh foor til Damascum, medh öfwersta Presternas macht och förlåf:

13. Widh middags tijd, o Konung, såg jagh i wägen ett skeen af himmelen, klarare än soolskenet, skinandes kring om migh, och them som medh migh foro.

14. Och när wij alle föllo nedh til jordena, hörde jagh ena röst tala til migh, och säija på Ebreisko: Saul, Saul, hwij förföljer tu migh? Tigh är swårt at spierna emot vdden.

15. Tå sade jagh: Ho äst tu, Herre? Sade han: Jagh är Jesus, then tu förföljer.

16. Men rees tigh vp, och statt på tina fötter: ty ther til hafwer jagh vppenbarat migh för tigh, at jagh skal skicka tigh til en tienare, och witne om thet tu sedt hafwer; och theslikes om thet jagh tigh ännu vppenbara skal.

17. Och wil frälsa tigh för folcket, och för Hedningarna, til hwilka jagh nu sänder tigh:

18. At tu skalt öpna theras ögon, at the skola omwändas ifrå mörkret til liuset, och ifrå Satans macht til Gudh; at the skola få syndernas förlåtelse, och lott ibland them som helgade äro, genom trona til migh.

19. Så war jagh icke ohörig then himmelska synene, Konung Agrippa:

20. Vtan begynte förkunna först för them, som woro i Damasco och Jerusalem, och öfwer alt Judeska landet, och sedan theslikes Hedningomen, at the skulle bättra sigh, och omwända sigh til Gudh, giörandes sådana gierningar som bättring tilhörde. *

21. För then saken skul grepo Judarna migh i templet, och bödo til at dräpa migh.

22. Doch hafwer jagh nutit Gudz hielp ther til, at jagh ännu står i thenna dagh, betygandes både små och stora; intet annat säijandes, än thet Propheterna sagt hafwa at skee skulle, och Moses:

23. At Christus lida skulle, och wara then förste af the dödas vpståndelse, och förkunna ett lius folckena, och Hedningomen.

24. Tå han nu sådant för sigh swarat hade, sade Festus medh höga röst: Tu äst rasande, Paule; mycken kånst hafwer giordt tigh rasande.

25. Och sade han: Min gode Feste, jagh är intet rasande; vtan talar san och förnuftig ord.

26. Ty Konungen weet thetta wäl, för hwilkom jagh ock trösteliga talar: ty jagh håller thet så före, at intet ther af är honom fördoldt; ty thet är icke skedt lönliga.

27. Troor tu Propheterna, Konung Agrippa? Jagh weet at tu troor.

28. Tå sade Agrippa til Paulum: Fögo ting fattas at tu talar så för migh, at jagh warder Christen.

29. Och sade Paulus: Jagh både wäl af Gudi, ehwad ther fattas fögo eller mycket vthi, at eij allenast tu, vtan ock alle the som migh höra i dagh, worde sådana som jagh är, vndantagne thessa banden.

30. Och när han thetta talat hade, stod Konungen vp, och landzhöfdingen, och Bernice, och the som såto ther medh them.

31. Och widh the gingo afsides, talade the emellan sigh, säijande: Thenne mannen hafwer intet giordt, thet döden eller band wärdt är.

32. Och sade Agrippa til Festum: Thenne mannen måtte wäl wordet löös gifwen, hade han icke skutit sigh til Keisaren.

27. Capitel.

Så blef Paulus sänd til Rom medh skep, v. 1. Och efter thet war mycket lidit på åhret, och seglatsen war fahrlig, wille han at the skulle läggia sigh i winterläger, v. 9. Men the seglade til siös, och kommo i stoor nödh, v. 11. Tå talade Paulus medh them, och gaf them godh förtröstning, v. 21. När the nu begynte nalkas til landet, kastade the ankar vth, v. 27. Och togo maat til sigh, v. 33. Om morgonen, läto the skepet drifwa i land, och kommo alle oskadde in på landet, v. 39.

Sedan nu beslutit war, at wij skulle segla til Walland, antwardade the Paulum, och några andra fångar vnderhöfwitzmannenom, som heet Julius, af then Keiserska skaren.

2. Och som wij stege vthi ett Adramytiskt skep, och skulle segla vth medh Asien, lade wij af: och medh oß blef Aristarchus en Macedonisk man, af Thessalonica.

3. Och dagen ther efter, lade wij til Sidon. Och Julius foor wäl medh Paulo, och tilstadde, at han gick til sina wänner, och lät giöra sigh til godo.

4. Och när wij lade tädan, seglade wij vth medh Cypren; ty wädret war oß emot:

5. Och seglade wij öfwer hafwet, som är emot Cilicien och Pamphylien, och kommom in til Myra som är i Lycien.

6. Och ther fick höfwitzmannen ett skep som war af Alexandria, och segla skulle til Walland; ther satte han oß in.

7. Och tå wij långsamliga seglat hade i många dagar, och som nogast komma kunde in moot Gnidum, för motwäder skul, seglade wij in vnder Creta, widh Salmone.

8. Och kommom som nogast fram om, och in til ett rum, som kallades Skiöna hamn; och war staden Lasea icke långt ther ifrå.

9. Tå nu mycken tijd war förlupen, och seglatsen begynte wara fahrlig, therföre, at ock fastan war allaredo förliden, förmanade Paulus them,

10. Och sade til them: J män, jagh seer at seglatsen wil wara medh wedermödo, och stoor skada, icke allenast til skep och godz, vtan jemwäl på wårt lijf.

11. Men höfwitzmannen trodde skeparenom, och styremannenom, meer än thet Paulus sade.

12. Och efter ther war icke hamn til at liggia i winterläge, föllo the mästa parten på thet rådet, at läggia tädan, at the, om någorlunda skee kunde, måtte komma til Phenicen, och liggia ther i winterläge: then hamnen är på Creta, för sudwäst och nordwäst.

13. Och som nu sönnan wäder begynte blåsa, meente the hafwa efter sin wilja: och tå the lade ifrån Asson, seglade the vth medh Creta.

14. Men icke långt efter, stack sigh vp emot them ett iligt wäder, som kallas nordost.

15. Och tå skepet wardt begripit, och kunde icke begå sigh för wädret, läte wij drifwa för wädret;

16. Och kommom vnder ena öö, som kallas Clauda, och kundom medh platz få in båten.

17. Tå the tagit then vp, brukade the hielp, och bundo skepet: och tå the fruchtade, at thet skulle komma på sandräfwelen, kastade the vth ett hinderfat, och läto så wräka.

18. Och som stormen gick oß swårliga vppå, kastade the dagen ther efter godset vth.

19. Och tredie dagen kastade wij skepredzskapen vth medh wåra händer.

20. Och tå hwarken sool eller stiernor syntes i många dagar, och stormen låg oß swårliga vppå, war oß alt hopp borto om wår wälfärd.

21. Och tå the nu i lång tijd intet ätit hade, stod Paulus vp mitt ibland them, och sade: J män, thet hade wäl tilbörligit warit, at J haden hördt migh, och icke lagt ifrå Creta, och icke kommet oß thenna wedermödon och skadan vppå.

22. Och nu förmanar jagh, at J waren widh ett godt modh: ty ingom af eder skal något skada til lifwet, vtan allena skepet.

23. Ty i thenna nattene stod Gudz Ängel när migh, then jagh tilhörer, och then jagh dyrkar, och sade:

24. Fruchta tigh intet, Paule, tu måste komma fram för Keisaren: och sij, Gudh hafwer gifwit tigh alla the som segla medh tigh.

25. Therföre warer widh ett godt modh, J män: ty jagh troor Gudi, at så skeer som migh sagt är.

26. Vppå ena öö skole wij wräkne warda.

27. Tå fiortonde natten kom, och wij forom vthi Adria, widh midnatz tijd, tycktes skepmännerna, at them syntes ett land:

28. Och kastade vth lodet, och funno tiugu famnar diup; och kommo litet länger fram, och kastade åter lodet, och funno femton famnar diup.

29. Och så fruchtade the, at the skulle komma på något skarpt grund, och kastade fyra ankar vth af bakskepet, och önskade at dagas skulle.

30. Tå sökte skepmännerna efter, huru the skulle komma sina färde vthu skepet, och kastade vth båten i hafwet vnder thet skien, at the wille föra vth ankare af framskepet.

31. Tå sade Paulus til höfwitzmannen, och til krigsknechterna: Vtan thesse blifwa i skepet, så warden icke J behåldne.

32. Tå höggo krigsknechterna af fästona til båten, och läto honom fara.

33. Och som dagen begynte synas, rådde Paulus them allom, at the skulle få sigh maat; och sade: Thetta är fiortonde dagen, at J hafwen förbidt, och blifwit fastande, och hafwen intet taget til eder.

34. Hwarföre råder jagh eder at J fåån eder maat: ty thet hörer edra wälfärd til: ty ingens edars ett hår skal falla af hans hufwud.

35. Och när han thet sagt hade, tog han brödet, och tackade Gudh i allas theras åsyn: och tå han thet brutit hade, begynte han äta.

36. Tå wordo the alle widh ett bättre modh, och begynte ock the äta.

37. Och wij woro i skepet alle tilhopa, twhundrade sex och siutijo siälar:

38. Och tå the woro mätte, lättade the skepet, och kastade vth hwete i hafwet.

39. När dager wardt, kände the intet landet: men the wordo warse ena wijk, i hwilko een strand war, tijt the meente wilja låta drifwa skepet, om the kunde.

40. Och när the hade vptagit ankaren, gåfwo the sigh til siös, och vplöste roderbanden, och hade vp seglet til wäders, och läto gå åth stran dene.

41. Doch kommo the på en räfwel, och skepet stötte: och framskepet blef ståndandes fast orörligit; men bakskepet lossades af wågene.

42. Men krigsknechterna tyckte rådh wara slå fångarna ihiäl, at tå the vthsummo, icke skulle någor vndfly.

43. Men höfwitzmannen wille förwara Paulum, och stilte them ifrå thet rådet, och bad, at the som simma kunde, skulle gifwa sigh först vth åth landet:

44. Och the andre, somlige på bräder, och somlige på skepswraket. Och ther medh skedde, at the vndsluppo alle behåldne i land.

28. Capitel.

När the kommo på landet, förnummo the at thet war then öön Melite, v. 1. Ther blef Paulus stucken af en orm; men han skuddade ormen i elden, och blef oskadd, v. 3. Han botade ock Publij fader ifrå skälfwo, v. 7. Efter tre månader seglade the til Syracusa, v. 11. Ther ifrå til Regium, och til Puteolos; och sedan til Rom, v. 13. Ther kallade Paulus Judarna tilhopa, och gaf tilkänna hwarföre han war tijt kommen, v. 17. Och han vthtydde them Skrifterna om Jesu, bewisandes at han war Christus, v. 23. Och han predikade obehindrad i Rom i tw åhr, v. 30.

Och tå the vndkomne woro, fingo the weta, at öön heet Melite.

2. Och folcket bewiste oß icke liten ähro, vndfångandes oß alla: och vptände en godh eld, för regnet skul som oß öfwerkommet war, och för kölden skul.

3. Och tå Paulus bar tilhopa en hoop medh rijs, och lade på elden, kröp en huggorm vth ifrå wärman, och stack hans hand.

4. Men tå folcket såg ormen hängiandes widh hans hand, sade the emellan sigh: Thenne mannen måste wara en mandråpare, hwilken hämnden icke tilstäder lefwa, ändoch han nu vndkommen är för hafwet.

5. Men han skuddade ormen i elden, och honom skadde ther intet af.

6. Men the meente skee skola, at han skulle vpswälla, eller strax falla neder och döö. Tå the länge wänte ther efter, och sågo, at honom intet ondt wederfors, wände the sigh vthi ett annat sinne, och sade, at han war en gudh.

7. Och ther icke långt ifrå, hade then öfwerste öfwer öna, benämnd Publius, en afwelsgård: then vndfick oß til herberge, och foor wäl medh oß i tre dagar.

8. Och hände sigh, at Publij fader låg siuk i skälfwosot och bukref: til honom gick Paulus in; och när han hade bedit, lade han händer på honom, och giorde honom helbregda.

9. Och tå thet war skedt, kommo ock andre the som siukdom hade ther på öne, och gingo fram, och wordo helbregda.

10. Hwilke oß giorde mycken ähro: och när wij forom wåra färde tädan, läto the komma in medh oß hwad nödtorftigt war.

11. Efter tre månader, seglade wij wära färde vthi ett skep ifrån Alexandria, som ther vnder öön hade legat i winterläge, vthi hwilkes baneer stod Castor och Pollux.

12. Och när wij kommom til Syracusa, blefwo wij ther i tre dagar.

13. Tädan seglade wij omkring, och kommom til Regium. Och en dagh ther efter, blåste sunnan wäder vp, så at wij kommom then andra dagen ther efter til Puteolos.

14. Och efter wij funne ther bröder, worde wij bedne, at wij skulle blifwa när them i siu dagar: och så komme wij til Rom.

15. Och tå bröderna fingo höra om oß, gingo the emot oß in til Appij forum, och til Tretabern. När Paulus them såg, tackade han Gudi, och tog tröst til sigh.

16. Och när wij kommom in i Rom, öfwerantwardade vnderhöfwitzmannen fångarna öfwerhöfwitzmannenom: men Paulo wardt tilstadt wara för sigh sielf, medh en krigsknecht som tog wahra på honom.

17. Efter tredie dagen, kallade Paulus tilhopa the yppersta af Judarna. Och när the kommo, sade han til them: J män och bröder, ändoch jagh intet giordt hade emot wårt folck, eller emot fädernas stadgar, wardt jagh likwäl bunden öfwerantwardad vthur Jerusalem i the Romares händer.

18. Hwilke, tå the migh ransakat hade, wille the släppt migh, efter ingen dödzsak fans medh migh.

19. Men efter Judarna sade ther emot, nödgades jagh skiuta migh til Keisaren; icke så, at jagh något hafwer, ther jagh wil anklaga mitt folck före.

20. För thenna saken skul hafwer jagh kallat eder, at jagh måtte see eder, och tala medh eder: ty för Jsraels hopp skul, är jagh ombunden medh thenna kädion.

21. Tå sade the til honom: Wij hafwe hwarken fått bref om tigh af Judeen; eij heller hafwer någor af bröderna tädan kommet, och bebodat oß, eller talat något ondt om tigh.

22. Och begäre wij nu af tigh höra, huru tu thet hafwer före: ty om thetta partijt är oß wetterligit, at allestädz sägs ther emot.

23. Och tå the hade satt honom en dagh före, kommo the en stoor hoop til honom i herberget, hwilkom han vthtydde, och betygade Gudz rike; och gaf them före om Jesu, vthaf Mose lagh, och vthaf Propheterna, ifrå morgonen och in til aftonen.

24. Och somlige trodde thet som sades; och somlige trodde icke.

25. Och som the icke drogo öfwer ens, gingo the tädan, tå Paulus them ett ord sagt hade, at then Helge Ande rätt talat hafwer til wåra fäder, genom Propheten Esaias,

26. Säijandes: Gack til thetta folcket, och säg: J skolen höra medh öronen, och icke förståt; och see medh ögonen, och icke kunna besinnat.

27. Ty thetta folcks hierta är förhärdt, och the höra swårliga medh sin öron, och sin ögon hafwa the igenlyckt: at the icke någon tijd skola see medh ögonen, och höra medh öronen, och förstå medh hiertat, at the måtte omwändas, at jagh them hela måtte.

28. Så skal eder nu wetterligit wara, at thenna Gudz salighet är sänd til Hedningarna, och the skola hörat.

29. Och när han hade thet sagt, gingo Judarna vth ifrå honom, och hade emellan sigh mycken disputering.

30. Men Paulus blef i hela tw åhr vthi thet huus han legdt hade; och vndfick alla the som ingingo til honom.

31. Predikandes Gudz rike, och lärde om Herran Jesu, medh all tröst: och ingen förböd honom thet.